Året som gick

Det är så dags på året igen, då vi alla skall lägga fiskeåret 2011 till handlingarna och samtidigt skall börja pricka i nya datum i kalendern för 2012.
Året 2011 blev precis så där bra som jag hoppades på när jag förra året i den här tiden satt och sammanfattade det året, men så är det väl också när man tycker sig hålla på med världens bästa hobby, all tid man får ägna den är bra tid, den bästa och ibland så blir det också bättre än vad man någonsin kunnat hoppas på.

I januari fyllde Fluganberg 50 år och naturligtvis var vi på plats för att med eftertryck förmedla vår egen ungdom men också för att ge en riktigt bra vän och fiskebroder en present. Valet var enkelt, det skulle vara någonting kring flugfisket, men var?
Tillslut så föll valet på Tidan och fiske efter regnbåge. Våren blev sen lite rörig så när vi väl var på plats i slutet av maj så var det bara andra gången som jag haft fluggrejerna framme.
Vi fick några riktigt fina dagar och som grädde på moset drog födelsedagsbarnet själv resans fisk, en öring på hela 2,8kg.
(Läs mer om resan, klicka här)

Lunch vid en av stugorna i Baltak

Resans fisk till födelsedagsbarnet

Flugfiskeåret fortsatte sedan med en resa till Jämtland i slutet av juni och in i juli. Första stoppet var Idsjöströmmen några dagar för att sedan resa vidare upp till Ottsjö och strömmarna där.
Idsjöströmmen blev en riktigt varm historia med toppnotering kring +31 grader och det var bara att slänga vadarna över en torklina och åka ner till sjön för att bada.
Alla har vi någon sådan där speciell dag som vi kommer tillbaka till från året, jag fick verkligen min dag och kväll denna resa som slutade i personligt rekord på harr med hela 61cm. En fisk som kommer att bli svårslagen för min del men som kommer att finnas kvar i den biologiska hårddisken för alltid.
(Läs mer om resan, klicka här) om dagarna i Idsjöströmmen.
(Läs mer om resan, klicka här) om dagarna i Ottsjö.
(Läs mer om resan, klicka här) om mitt livs harr.
Dagarna i Ottsjö gjorde inte heller dom någon besviken även om den större öringen uteblev så togs flera fina harrar kring och strax över 50cm och en del fina matöringar, jag fick också äran att ta en Grand Slam en av dagarna, även om fiskarna inte vägde över kilot någon av dom så landades alla tre sorterna under en och samma dag vilket var väldigt kul.
Men det bestående minnet från dagarna i Ottsjö måste ju ändå vara den lilla knipungen, dunbollen Anki som följde oss under två dagar.
 

Granaten krokar harr i Idsjöströmmen

En speciell plats

Anki

Granaten och Anki, i samtal om livet kläckningarna kanske

Hemma i Roslagen igen, men bara för några veckor, snart var vi tillbaka i Ottsjö denna gång i slutet av Augusti på jakt efter den vandrande öringen.
Någon större fisk blev det nu inte även om vi återigen var den på spåren och hade fina kontakter.
(Läs mer om resan, klicka här)

Svåra val för en öringfiskare

Underbara augustikvällar

Granaten lägger på vakande fisk

Återigen hemma i Roslagen om än bara för ett tag, årets tredje och sista tripp till Jämtland lurade någon vecka bort men innan dess han jag och Anneli upp till Fyrväpplingen där vi tillsammans lyckades få henne att kroka sin första, andra och tredje regnbåge.
(Läs mer om resan, klicka här)

Anneli med sin första flugfångade regnbåge

I september så var det då dags för årets sista tripp till Jämtland och denna gång till Idsjöströmmen igen, tältet byttes mot säng på anrika Kullagården och vi fick några riktigt fina höstdagar i strömmen där den sista dagen bjöd på roligt torrflugefiske på vakande harr de sista ljusa timmarna.
Av flugfisket återstod nu bara några dagars fiske hemma i Roslagen i regnbågssjöarna
(Läs mer om resan, klicka här)

Vacker Idsjöharr

Säsongen är slut och vi vänder hemåt

Hemma i Roslagen då och året som gick där.
Det bestående minnet från året måste vara abborrens återtåg i skärgården. Och det är många år sedan jag faktiskt tog upp någon abborre för tillagning men i år kunde jag kosta på mig det tyckte jag.
Och forskning och uppföljning visade också på att deras lek varit riktigt lyckad så om ytterligare något år kanske vi kan få ett fiske så som det egentligen borde få vara. Det man hoppas nu är att vi alla tillsammans förstår att värna detta och återutsätter långt mer än vad vi tar upp. Gör som på banken, låt pengarna vara kvar plocka bara lite av räntan så kanske detta inte är en engångsföreteelse utan något som kan bli bestående.

Anneli med abborre som jagade strömming

Kanske skärgårdens vackraste fisk

Fluganberg med borre som tog gäddwobblern

Riktig skärgårdslyx

Det blev helt enkelt så att vi nästan la gäddfisket åt sidan till förmån för abborren och vi tog den på både fluga, spinn och wobbler.
Augusti är kräfttid, så också för oss. Vi träffades hela gänget med respektive hemma hos mig och njöt kräftor med goda tillbehör och varandras sällskap, något som jag hoppas återkommer under 2012.

Allt fanns utom då dom käcka kräfthattarna

En annan dag att minnas var vårt besök på den forna försvarsholmen Roten i yttre havsbandet. En kanondag och intressant rundvandring som gav mersmak, och vi kommer nog att återvända under 2012, då troligtvis med tälten.
(Läs mer om resan, klicka här)
 

Naturen återtar sakta betongbryggan i innre hamnen

Gäddfisket då under 2011. Ja som jag tidigare sa så fick de gröna madamerna flytta lite på sig till förmån för abborren men visst kom vi ut på lite sånt också. Men mindre tid med wobblern i vattnet gav också mindre gäddor. Mest minnesvärt är väl då Sportfiskarna tillsammans med Pikereg annordnade en märkningsdag uppe i vattnet kring Östhammar. Ett tiotal båtar med tre till fyra man i varje, wobbler, jerk, flugor ja allt fanns utom huvudpersonen själv, gäddan. Fram till lunch hade ingen båt fått den minsta lilla gädda så hela övningen blåstes av. På vägen hem krokade vi gädda och rapporterna sa att flera båtar fått fisk när väl övningen var över. Jag hoppas dom återkommer igen i vår, fast då kanske i vatten som vi vet att fisken finns.

Fluganberg med Novembergädda

Ja det var ett litet urval av alla de fina dagar jag haft under året i och kring fisket och våra vatten.
Skall man nämna något ytterligare så är det väl vårt fortsatta arbete kring ån på hemmaplan och dess havsöringar. Mer om det kan ni läsa på Skeboåns Sportfiske.
Och appropå havsöringen så var vårsäsongen inte mycket att hänga i granen men uppstarten på denna säsong har varit riktigt intressant med flera kontakter och tappad fisk. Fluganberg är dock fortsatt den av oss som landat och behållit en fisk. Mer om det kommer inom ganska snar framtid skulle jag tro.
Här intill så rullar ett bildkollage från året som gått, Fiskeåret 2011.
Nu återstår bara för mig att tacka alla er som läst min blogg och för all kredd som jag fått för det jag skrivit via mail. Och så vill jag passa på att önska er alla ett Gott Nytt Skitfiskeår 2012.

.·´¯`·.¸¸.·´Skitfiske 2012`·.¸ ><((((º>

Spöt byts mot julgran

Julöringen fick bli julregnbåge istället och delar nu utrymmet

i kylskåpet med allehanda läckerheter.

Kvar att göra är köttbullarna och Jansson som skall ägnas tid imorgon.

Sen väntar några dagars ren avkoppling med familj och vänner, men innan jag helt försjunker i julefrid så vill jag passa på att skicka en önskning till er alla.

.·´¯`·.¸¸.·´Skitfiske 2012`·.¸ ><((((º>



Sill é gott dé också

Stor fest igår. Min mor hann och få både andan i halsgropen och tårar i ögonen innan hon med en enda lång utandning satte sig i hallen.

Utan att hon lyckats fått reda på det minsta lilla lyckades syrran och jag med konstycket att få dit både gäster och hemlagad mat medans hon och sambon var ute på en lite tur bland Norrtäljes affärer.

Väl innanför dörren så klev vi fram en efter en och sjöng från tårna till 70 åringen.

Så det var lite sega benen i morse då det åter var dags för den numera återkommande strandglöggen.

Regn blandat med riktigt blöt snö och till det hårda vindar gjorde att vi flyttade in stranden i mött kök istället och på det viset behöll pepparkakorna både styrka och smak.

Fiske fick det bli efteråt, så när Fluganberg, Granaten och Mårtensson och jag tuggat klart på lussekatter och petat bort mandeln mellan tänderna så var det dags.

Ett gäng tomtenissar i köket

Havet går fortfarande riktigt högt och idag så gick det tunga dyningar rakt in mot land.
Under de ljusa timmarna så var det riktigt segt, men så kom den gyllen timmen, mörkret kom och därmed också öringen. Min första kontakt var ute på en av uddarna, troligtvis stod fisken precis i kanten mot lite djupare vatten för han kom från sidan och tog mitt JK drag, rusade en kort sväng utmed land, vände och följde en dyning in mot mig, rullande genom vitskummet. Där trodde jag att jag förlorade fisken, en fin julöring, precis lagom storlek kring 1,5 till 2 kg rund och trind.
Han blir stående en kort stund på grunt vatten, går upp i ytan, rullar ytterligare en gång med nästa dyning och efter den så var han kvar bara en kort stund till, vinkade trevlig helg med stjärtspolen innan han försvann.

Den gamla grillen står numera under vatten

Nästa kontakt var enklare, ett hugg och sen var den stunden över. Fluganberg hade även han haft kontakt lite längre in i viken.

I det knappa ljuset började jag min vandring tillbaka mot bilen, fiskade av plats efter plats.

På ett ställe fick jag passa på att kliva upp på en stor sten mellan dyningarna och naturligtvis så kom nästa hugg där, en mindre fisk.

Jag hasade ner för stenen igen, ut i det grunda vattnet, iaf grunt tills nästa större våg kom. Vattnet trängde in mellan regnbyxorna och stövlarna upp utmed benen och ner i stövlarna. Fisken satt fortsatt kvar och efter att ytterligare en gång spottat saltvatten så låg fisken i en ficka bakom en stor sten.

Runt 35-40 centimeter och absolut ingenting för ett julbord så naturligtvis fick den gå tillbaka.

Ingen av de andra hade fått något så det var bara att packa ihop och åka mot hemmet igen.

Någon julöring blev det inte i år, men jag skall absolut inte klaga, två tappade, en krokad, en följare och hugg och detta på tre försök, jag är mer än nöjd och sill é ju gott dé med!

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Julklappstips

Ni har säkert sett det, men det tåls att upprepas.
Vill ni ge bort något i julklapp som gör skillnad, något som engagerar och som är för den riktigt goda saken
Gå då in på Älvräddarnas sida och ge bort ett medlemskap.
Ju fler medlemar vi blir ju tuffare får kraftverksindustrin det att ignorera det arbete som görs.
Gå till sidan för medlemsskap genom att klicka på bilden ovan.
Och så finns där en riktigt trevlig bonus och det är att man får kontakt med flera som tänker och tycker precis samma och många nya bekantskaper och vänskaper knyts, bara det en anledning så god som någon.

Älvräddarna finns också på Facebook.

Händer i helgen:
På söndag är det dags, årets strandglögg med fiskevännerna och lite fiske naturligtvis och därmed sista chansen till julöringen. Om den nu inte skulle vilja hugga så får det bli mera sill på julbordet istället.
Men innan dess skall det busas rejält med en närstående.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

En Laphroaig i den jämtländska sommarnatten.

Kalendern säger att det skall vara vinter ute, men av den syns ännu så länge intet.
Det är så här års som jag brukar kunna hamna i reflektion över vad som hänt under året, och mitt fiske är inte undantaget detta. Här om dagen så pratade jag med Fluganberg över telefonen och samtalet berörde allt möjligt men naturligtvis så kom vi in på fisket, kanske för att vi redan nu börjar forma det som skall bli fiskeåret 2012.
Vilka resor skall företas? Skall vi titta på något nytt? Ska vi göra längre stopp på någon av dessa för att ytterligare förkovra oss i vattnet och livet i och kring detta?
Vilka planer finns för vårt eget projket Skeboån? osv osv.
Det finns så oändligt många fina vattendrag i vårt avlånga land som ännu inte fått besök av oss Rospiggar och viljan är stor, långt mycket större än både tiden och semesterdagarna.
Det är då det är så skönt att sätta sig ner, lyssna på regnets smatter mot rutan och låta sig förflyttas tillbaka till någon speciell dag, ett fisk eller ett möte som jag varit med om under året.
Så med en kopp kaffe på bordet och en lussekatt i handen skall jag nu ta er med tillbaka till en av dessa stunder, för att inte säga årets bästa stund, en resa med flugspö och några härliga fiskar.

Allting börjar en mycket solig och varm morgon vid halv sex tiden.
Jag är först ut ur tältet, Blidö-Matte sover ännu men vaknar i samma stund som jag drar ner dragkedjan på yttertältet. Solen har redan krupit upp över trätopparna och värmer nu upp insidan av tältet till outhärdligt. Idsjöströmmens vatten ser inbjudande ut och iklädd i kalsonger kliver jag ut, upp till knäna, i det klara vattnet och sköljer bort tröttheten ur ögonen.
Det är veckan efter midsommar och gårdagens värmerekord på hela 28 grader kommer med all säkerhet att slås idag, det känns så. Nattens fukt på bordet vid vindskyddet förångas nu och försvinner i en liten rökstrimmla.
Så snart kaffet kokat klart sjunker jag ner i en av de små trädgårdsoffor som står utställda vid vindskyddet, slänger upp fötterna på en stubbe och sjunker in strömmens brusande och ljudet från en natur som likt mig sakta vaknar. Fäster blicken på en blankfläck strax nedströms en sten och blir sittande på span efter dagens första vak.
Vardagens alla beskymmer sköljs bort till smaken av nykokt kaffe.
-Go morron! Det är Blidö-Matte som även han upplevt tältet som en dödsfälla och nu krupit ut,
-de blir varmt idag!
-Morron, -mmmm det blir nog riktkigt hett idag, får jag fram till svar.
Snart sitter två kalsongklädda män på bänken, det är långt mellan meningarna i konversationen, vi njuter!

Frukost i gassande morgonsol

Några timmar senare så är vi alla fyra igång, frukosten har intagits och även Granaten och Fluganberg har fått i sig morgonkaffet och vi börjar klä på oss för dagen.
Badbyxor skulle egentligen vara plagget, bilens termometer visar redan nu när klockan precis passerat nio, på 25 grader, ändå åker underställ på under vadarna.
Enstaka vak, men ingen direkt fart. I strankanten är det dock full fart på nymferna så till kvällen kan det nog bli riktigt fin kläckning.
Vid Bäverhyddan får jag lite svalkande skugga och redan nu tas de första klunkarna ur vattenflaskan.
Efter lite span så faller valet av fluga på en Phasant Tailnymf med gummiben.
Förmiddagen går och nymfen verkar vara rätt val, det naffsas rejält i flugan och jag får kroka av ett antal harrar kring 30-35cm.

Solskensfiske på solskensfisk.
Jag vadar ut mot strömfårans lite djupare del, sätter mig på en sten och sköljer pannan från svett, doppar till och med kepsen för att kyla ner mig ytterligare.
Snett bakom mig, ett lite tyngre vak på bara några meters håll. Bakom stenen jag sitter på bildas en liten grusås som jag följer nedströms någon meter, nu är jag i kastläge, lägger flugan uppströms där jag uppfattade att vaken nyss var, sträcker upp linan och låter sen nymfen dansa fritt nedströms.
I höjd med mig gör tafsen en kort stopp, jag lyfter och känner direkt att det äntligen är lite större fisk.
Harren gör några sköna luftsprång innan jag lyckas få den i håven, det är en riktigt fin fisk, dryga 50 centimeter och så där härligt tjock och trind.
Vi väntar ett helt år på att få sätta oss ner till julbordets alla läckerheter, harrarna i Idsjöströmmen vaknar till detta julbord varje dag, det är sländor i massor, stort som smått och under ytan är det följdaktligen precis lika mycket insektsliv. Harrarna i Idsjöströmmens restaurerade vatten har det verkligen precis så bra som man önskar att många andra vattendrag och dess fiskar borde ha det.
Den som påstår att ett restauretat och skyddat vatten inte är bra för miljön skulle göra ett besök här, se livet under och över ytan. Allt levande kring som strömmen drar nytta av det myller av insekter som finns.
Harren glider snart över håvens kant och tillbaka ut i strömmen igen. Inte ett flugbyte på flera timmar men nu är det bara 2 av de 4 gummibenen kvar. Jag tar några steg tillbaka mot utgångsläget, lägger åter min fluga uppströms, tredje kastet stramar linan åter upp sig, men nu bär det av ordentligt, det stöter hårt och tungt och det är ingen tvekan om vad som tagit flugan.

Öringen göra flera luftsprång, det ena mer spektakulärt en det andra. Här krävs mer insats av både spö och fiskare och efter att fisken har rusat upp och ner i gropen ett flertal gånger så ligger han i håven.
Det är en otroligt vacker fisk, ett fåtal röda prickar på en annars svart tätprickig gyllengul sida, buken är nästan vit och här och var går några av de svarta prickarna nästan över i blått. Även denna fisk är strax över 50 centimeter, kameran ligger i ryggsäcken på stenen och närmaste fiskekamrat  är Granaten som sitter hukad på andra sidan och uppströms nästan hundra meter.
När både fisken och jag har återhämtat oss så skiljs våra vägar. Han gör ett kort stopp nedanför mig, gapar några gånger och försvinner sen blixtsnabbt tillbaka ut på djupare och tryggare vatten.
Det är bara att lyfta på kepsen och säga tack.
Passar på att åter doppa den i vattnet innan jag sätter den på huvudet, kollar in tafs och fluga och återfår ordningen på grejerna.
Lägger flugan på samma ställe några gånger till, men ingenting händer, lyfter och vrider mig en aning, flugan hamnar nu rakt över strömmen, mendar uppströms och låter min nymf svepa igenom vattnet, precis när flugan vänder upp och stiger snabbt från botten kommer hugget.
Tungt! Det är knappt jag tror mina ögon. Återigen en harr och även denna klarar 50 centimeterstrecket kanske är den till och med kring 51-52 lång.
När även denna fisk är återutsatt så skiner jag mer och starkare än solen på himlen, på dryga 30 minuter har jag tagit tre fiskar, alla över 50 centimeter och detta mitt i värsta solgasset, och en av dem var en öring.
Jag vänder tillbaka till stenen, klunkar friskt ut vattenflaskan, sätter mig ner och bara njuter.
En halvtimme och hela fiskesommaren är räddad.

Ljuset fladdrar till på bordet där jag nu sitter med mitt kaffe och tuggar på lussekatten,  det är ju precis det där man sitter och drömmer om nu när regnet smattrar mot rutan och det bara är någon vecka kvar till julafton, den där dagen när allting gick rätt och verkligheten överträffade drömmen lång väg.

Hoppvillig harr

Mindre harr i Idsjöströmmen är som denna, runt 35cm

Jag fiskar mig sakta över strömmen, får några mindre harrar men snart häktar jag upp flugan i spöringen och vadar iland i vetskap att ingenting de här dagarn jag får i strömmen kommer att kunna toppa det som nyss har hänt mig, lyckligt ovetandes om vad kvällen har ge mig.
Väl uppe vid tälten pustas och stånkas det rejält, vi är alla duktigt slut och så även vattnet. Vi enas om att släppa fisket för några timmar och istället bege oss ner till Idsjöns badstrand och bada.
Det blir några timmars skön avkoppling på den vackert belägna badplatsen med åtskilliga bad och kaffe.

Badplatsen i Idsjön

Vi byter fiskestorys om vad som hänt under dagen, men lägger också upp planer för kvällen.
Jag deltar med ett halvt öra, min dag är redan räddad, hela veckan, kanske till och med hela sommarens fiske är i trygg hamn.
Bilens termometer snuddar vid trettio grader och vi fyller alla vattenflaskor vi har i Kullagården innan vi åter far ner till vindskyddet och strömmen, som får fortsatt vila och istället gör vi mat efter lång tid som tillbringats med kameran i och kring vägbron, fotandes allehanda små kryp. Även idarna som patrullerar en hölja ovanför bron jagas med kameran.

Idar patrullerar efter föda

Fluganberg håller insektslära

En våt vinterdröm för oss flugfiskare

Timmarna går och eftertmiddag har blivit senare kväll, det börjar bli dags att åter dra på sig vadarna. Jag tvekar en lång stund, fortfarande befinner jag mig i någon form av lyckligt rus över dagens fiske och funderar istället på att ta kameran och åka fram till badplatsen igen. Idsjön ligger spegelblank och naturens skådelspel kring sjön lockar mer.
Fluganberg är den som slutligen lyckas övertala mig där han står i färdigtställning att ändå välja nattfisket istället.
-Okej, men då gör jag det lätt, ingen kamera, bara någon flugask, inget onödigt tjafs.
Med håven på ryggen och spö i handen kommer jag iväg en halvtimme efter de andra. Går sakta genom skogen ner mot vindskyddet vid Bäverhyddan, Johnny, en nyvunnen fiskevän från mina hemtrakter står redan utvadad där och jag går nedströms honom en bit till den lilla ön med tallen på.
Fiskar några kast i höljan nedströms, har några drag i flugan men inget mer.
Jag vandrar upp till lilla ön, sätter mig mellan två grästuvor och lutar ryggen mot en tredje, lägger händerna och hakan på vadarstaven och sitter så en bra stund.

Bilden på den lilla ön är tagen dagen efter

På andra sidan sitter Granaten och Fluganberg intill varandra på varsin sten, ungefär i samma ställning som jag, och väntar. Väntar på kvällens första vak, på insekterna och på harrtimmen som så här års kommer när man passerar midnatt.
En halvtimme går, en timme går ingenting händer, här och var enstaka vak men i övrigt lugnt. Johnny sitter också han ner i vindskyddet på span.
Det råder ett otroligt behagligt lugn över både fiskare och fiskar.
Småskrakehonan vallar sin kull med dunbollar mot en av stenarna långt ute i strömmen, tryggare natthärbärge kan man knappast få, en morkulla flyger fram över oss drillande sin lite sorgliga ton.

Jag ser bara ringarna efter det första vaket på nacken, Fluganberg pekar med spöspetsen för att visa Granaten att kvällens första fisk visat sig på nacken. Även Johnny har sett den och börjar röra sig med lugna steg ut mot strömmen igen, det är det första tecknet på att vi nu gått in i harrtimmen.
Flera försiktiga vak syns nu, head an tail. Dom plockar stigande nymfer eller puppor och dagens första flugbyte är ett faktum. Försöker dra mig till minnes vad jag såg där i strankanten tidigare på dagen och valet faller på en liten grön mullbänk eller som den också heter hjorthårspuppa.
Jag sitter fortfarande ner på min lilla holme, allt för att inte störa fisken med onödigt vadande.
Fyra till fem meter ifrån mig kommer en riktigt fin fisk upp, viftar till med stjärtfenan, en gång två gånger sen stilla igen. Det går en liten stund sen kommer han upp en tredje gång på samma ställe och nu kan det vara dags, jag reser mig och vadar med väldigt försiktiga steg uppströms några meter bara, luftkastar några gånger innan flugan landar dryga metern ovanför den plats jag sett fisken på.
Flugan driver in mot plasten jag sett vaket, fisken kommer från sidan nästan så att han rullar över flugan, jag lyfter spöt och fisken är krokad.

Jag känner direkt att det är någonting annat än till och med de jag fått tidigare på dagen, tunga knyckar byts mot en stillastående dragkamp innan han beslutar sig för att lämna nacken och gå nedströms.
Jag kan inte på något sätt hålla honom utan att riskera att han kliver av, låter honom gå och följer efter på stappliga steg i det dunkla ljuset, vadarstaven får jag inte tag på utan den följer mig i haserna med risken att den för att hjälpa mig nu istället kommer att stjälpa mig.
Nästa hölja är grund, för grund, fisken blir stressad och börjar hoppa flera gånger, det är en jätte harr som tagit min fluga.
Återigen släpper jag på mitt tillfälliga koppel och återigen beger sig fisken nedströms. Jag hann i alla fall få tag på staven och kan nu följa honom lite snabbare.
Vi passerar ytterligare två mindre höljor innan både jag och han blir stående på lårdjupt vatten säkert lika stressade båda två.
Jag slänger ett "getöga" uppströms och ser att ingen fiskar, alla följer de min och harrens match i den ljusa varma sommarkvällen.

Jag tar det sista i kaffekoppen, tuggar på det sista av lussekatten. En skön känsla sprids i kroppen, både värme och kyla och skapar en behaglig rysning med tillhörande knotter på armarna.
Jag minns knappt tiden, eller för den delen dofter som man normalt förnimmer vid sådana här tillbakablickar.

Harren står helt stilla i gropen bara någon meter ifrån mig och mitt klass fem spö står i en skön båge. Jag vågar dock inte sätta mer press med tanke på spötopp och tafsspets men får honom tillslut med diverse spövinklingar att röra sig ner och in bakom mig.
Håven lossas med tron att han är färdig, men icke. Han gör ytterligare några luftsprång och en kortare rusning uppströms mellan mig och land.
Nu kan jag sätta håven bakom honom och sedan vada upp mot fisken, föra håven mot hans plats och låta honom nästan backa in i håven, håvad!!
Han är otroligt stor, en hane med ett ryggsegel som är enormt och sträcker sig långt bakom fettfenan.
I det svaga ljuset blir den stålgårharren nästan svart på ryggen och en bit ner på sidan, ett fåtal svarta prickar precis bakom gällocken. När han ligger på sida i håven är han nästan lika hög som håven är bred och längden är lite längre än håven och jag får använda skruven för magnetfästet som extra hjälp att få en längd, det riktiga måtten får jag mäta upp vid tältet.
Flugan sitter säkert i mungipan och lossas snabbt.
-Var f*n é kameran, måttbandet och vågen?
Allting lämnat kvar vid vindskyddet, jag skulle ju fiska lätt, inget tjafs, men nu känns det valet dumt på gränsen till larvigt dumt.
Jag vill skrika men det blir mest att jag pratar med mig själv och med harren, jag vill bara hålla honom känna på honom där han ligger i vattnet i håven.
Vi är duktigt trötta båda två, jag håller honom lika försiktigt som man håller en förstfödd och det tar ganska lång tid innan jag känner att han återfår sin styrkan.
Han får själv bestämma när det är dags och med en vispning med stjärtfenan glider han ur mitt lätta grepp och ner i gropen där vår kamp slutade.

Jag står länge och tittar på honom, han flyttar sig bit för bit ut mot den hårdare strömmen för att tillslut försvinna.
Ett riktigt långt andetag följs av en ännu längre utandning och när luften är slut så börjar jag rysa.
Johnny som sett allting kommer fram ur skogen och ner till mig där jag står.
Mina händer har börjat skaka, harrfrossa, storfiskfrossa, upplevelsefrossa, kalla det va ni vill dom skakar.
Johnnys första frågor hör jag knappt, ni vet så där som det är på film, folk ropar och den andre hör ropen långt långt borta.
-Den var stor va? hör jag tillslut han säga.
Ja, den var riktigt stor kan ha varit personligt rekord, så jäkla synd att både kamera, måttband och våg ligger kvar vid tältet.
-Ja, du skulle ju inte ens fiska utan bara mysa runt sa du.
Mmm, mysa runt var det.
-Men jag har ju kamera och mått har jag prickat in på håven , jag såg när du fick springa nedströms och började vada iland för att hinna ner och hjälpa dig tänkte jag, förstod att det var stor fisk.
Vi måttar mot Johnny´s håv och kontrollmäter även min håv vid tältet senare, 61 centimeter!!
Och ett nytt personligt rekord.
Vi blir stående en bra stund och prata Johnny och jag, men tillslut packar jag ihop mina grejer och beger mig mot tältet, väl där tänder jag en eld, sjunker ner på bänken och lägger upp fötterna på stubben, och med en whisky i kåsan och ljudet från den sprakande elden i ryggen så kan jag bara njuta dagen, kvällen och av att bara vara där. Livet har sin mening precis i den stunden och mera fast i nuet blir jag nog aldrig.

En sprakande vän

Bilden tagen dagen efter av Blidö-Matte.

 Och jag kanske skall tillägga, jag blev inte sittande hela natten på bänken.

Nu sitter jag i min fotölj, tiden har rullat på ytterligare sex månader men känslan är precis lika stark idag. Jag kan inte förnimma dofter eller klockslaget, men känslan är där och bilden av harren, och de bilder som aldrig blev tagna är för mig, mina egna inre foton på en jätte stor och vacker harrhane och på en fiskare som sitter på en bänk och tar en Laphroaig i den jämtländska sommarnatten.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Perrolf stämning

Om jag säger att havet i eftermiddag och kväll hade känslan av Bertil Perrolf, så tror jag att många förstår hur jag menar, ni vet han som stod på stranden i Visby när dygnet slog om från den 23;e december till julafton och för oss radiolyssnare målade en bild av det hav han stod intill och sen spelade Jussi Björling.
Precis så var det idag när Granaten och jag försökte oss på lite havsöringsfiske.

Ingen Jussi och ingen havsöring heller blev det, men allt annat fanns där.

Granaten i glöggviken

Det enda tecknet på liv var en liten följare jag hade som när den märkte hur grunt det blev skvätte till och försvann.
Havet är otroligt högt just nu, där vi normalt så här års knallar torrskodda fiskade vi nu hem våra drag. Strandlinjen är nog flyttad ett par meter.
När det sen mörknade så steg en vackert brandgul måne upp ur havet och snart låg spöt i bilen och kameran var framme istället.

Guldgata

Motsol heter det du ju, så detta måste väl vara motmåne då.

Något mer fiske blev det inte, för som sagt havet går högt just nu och i min iver att fota månen så steg det enda upp till knät och fyllde snabbt mina torra sköna stövlar.
En sak till har nu hamnat på listan över bra köp framöver, ett stativ.
Frihandsfota en brandgul måne på en i övrigt svart himmel är ganska knepigt.
Men vacker var den, och det här blev verkligen en sådan kväll när klyschan aldrig stämt bättre, att få fisk är inte allt, på en fisketur.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Julefrid? Flugefrid!

I bilradion in och naturligtvis också i högtalarsystemet så dånar den ut, av alla jullåtar så är det just denna som ger mig gåshud längs hela ryggen och det inte av behag, Wham´s Last Christmas!!
I bilen funkade som tur var kanalväljaren och på det stora varuhuset för möbler så var det bara att blunda och tänka på nått annat.......-Bestå!! Var hittar man fötter till tvmöbeln bestå?
Nu for jag ensam in till Uppsala denna dag, så stunden på IKEA var ungefär lika lång som 5-10 flugbyten.
Det var lite som en julsång även det, ritsch ratsch filibom bom bom, filibom bom bom, och så var det över.
Solen lyste och plusgrader, egentligen så långt ifrån någon julstämmning man kan tänka sig, skulle vara mannen på pakeringen då, som iförd tomtedress hostade fram ho ho hoooo och bjöd på kola, till barnen!!! Va är det här, mig passerade han på behörigt avstånd med en önskan om en trevlig helg!!
Vi är på en IKEA parkering och jag står med hela famnen full av kartonger och lådor, vad tror han, jag skall skruva möbler när jag kommer hem, jag behöver den där jäkla kolan!!
-Ho ho hoooo på´re själv du tomten.

Som tur är så fanns de ett mål till för dagen, miniflugmässan på Möllers Bil, julefrid flugefrid.
Lyssnade en stund på Mikael Frödin och hans berättelse om Laxfiske med stora torrflugor, och då pratar vi stora torrflugor 6-7cm, som måste se ut som döda sparvar som dimper ner på ytan.
Långt ifrån de storlek 18-22 som jag brukar lägga på vakande harrar.
Vandrade runt en stund, samtalade bland annat med Ulf Löfdahl och naturligtvis tittade jag på hans skönheter gjorda i bambu.
-Okej, ny punkt på önskelistan till tomtefar, splitcane made by Herr Löfdahl.

Micke Frödin visade bilder och berättade om laxfiske

Tog mig fram till flugbindarbordet och fick träffa Jeanette alias fiskemorsan, och alldeles intill henne satt en fiskebroder jag träffat några gånger på mina turer till Idsjöströmmens vatten.
Mycket trevliga möten båda två, och det råder ingen som helst tvekan om att båda två hör hemma bakom ett bindstäd på mässor, riktigt fint bundna flugor.
Det är nått visst med att träffa andra likasinnade, man hamnar fort i sköna samtal som kan beröra alla möjliga ämnen, ni vet så där som det kan vara runt en eld med lite gott i kåsan!
Jeanette´s flugor kan ni se om ni surfar in på hennes sida, Fiskemorsan.
Tillslut fick jag lämna dom, så att de fick binda lite flugor också.
Själv hade jag ju en brottningsmatch kvar, den mot kartonger och lådor som slutligen skall bli en möbel. Det slutade lyckligt och alla skuvarna fanns med, kolan fick jag köpa själv.

Jeanette "Fiskemorsan" Linnarud band flugor och på sidan om henne i keps, en fiskebroder jag brukar springa på i Idsjöströmmens vatten.

I Uppsala sken solen påväg hem möttes jag av snö.

Som sagt, strålande sol och plusgrader i Uppsala, och på väg in var det blöta vägbanor men på vägen hem så möttes jag av hala vintervägar.
Kanske kanske så får vi tillslut en vit jul även i Roslagen.
Imorgon väntar lite strosande hemma innan jag på eftermiddagen beger mig ut till havet igen, kanske så står där en silverblank och väntar på mig.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Schematiska bilder på den miljövänliga vattenkraften

Schematiska bilder över några av våra större älvar.

Detta är, vad tex en man som Walter Johansson kallar för miljövänlig kraft.

Efter dessa bilder så finner ni en länk till Walter´s senaste utspel.

Bilderna är hämtade från vattenregleringsföretagens hemsida.
-Jag undrar ja, om det inte är dessa som de skickar som julkort till varandra i dessa tider.

Intressant skulle det vara att med grön färg få markera de platser där det idag finns

vandringsvägar för fisk tex.
Sitter någon på den informationen så får ni gärna höra av er.

Dalälven

Indalsälven

Ljungan

Ljusnan

Umeälven

Ångermanälven

Nu är alltså Walter Johansson, Kraftkonsult för Sweco, igång igen, denna gång tar han sats mot Lungsjöån.
Klippet är bara dryga tre minuter långt, så ta er tid och se hela och lyssna framför allt på Walters envetna bubblande på sitt mantra -"Vattenkraften är inte farlig för miljön och den biologiska mångfalden"

Det är tyvärr så att människor som han ÄR den stora anledningen till att det inte byggs vandringsvägar, omlöp och annat som faktiskt säkrar miljön kring våra kraftverk. Som utpekad sakkunnig utredare så så väger hans ord tungt vid varje ställe som hamnar på hans skrivbord och fakta i målen grävs ner under turbiner och betong.

.·´¯`·.¸No happy fish today¸.·´¯`·.¸

Lyckat experiment

Det är mycket att stå i i december och det är inte alla dagar som man kan släppa för fiske.

Detta var en sådan dag, men desto bättre då för nu skulle jag äntligen få chansen att pröva något jag tänkte göra redan förra säsongen, men som aldrig blev av, kvällsfiske på havsöring i julmånaden.
Detta var också får man väl säga det riktiga premiären på havsöring även om vi gjorde ett försök förra helgen också i väddö kanal men som slutade med gäddfiske istället.

Och som många gånger förr så var Fluganberg medlockad på mina tokerier och tester.

Det höga vattnet gjorde att de tunga dyningarna rullade långt upp på land. Solen går ner bakom oss och snart är det enda ljus vi har det från en svagt skinande måne och när vågorna bryter så lyser det vita skummet upp lite.

Fint påslag på en av uddarna och fisken går rakt mot land, jag får veva in löslina i ren panik innan jag åter får kontakt med fisken som nu står bara någon meter från land. Tittar mig om lite för att hitta ett ställe att försöka landa fisken, och med knäskadan så är jag ingen panter på de hala klipporna direkt.

Öringen följer med en av dyningarna upp på berget och resultatet av det är oundvikligt, fisken lossnar.

Bara någon minut senare är det Fluganbergs tur att kröka spörygg, fisken gör några riktigt härliga rusningar i viken innan det är dags att landa den. Jag har hunnit tagit mig fram och kan dela med mig av lite håvhjälp och fisken landas tryggt.
Någon mer kontakt har vi inte, men nog kan man säga att testen att kvällsfiska havsöring i december utföll väl.

Fluganberg med årets första silverpil

Så nu har en av oss lyckats landa julöringen, själv sitter jag här och nynnar
på lite Thåström "Fan Fan Fan, det skulle ha vart du"

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>