En saknad "jämtgubbe"

Idag nåddes jag av beskedet att mycket god vän till familjen gått ur tiden efter en tids sjukdom. En man som varit en del av mina 45 år i den jämtländska byn Ottsjö, en riktig "jämtgubbe" som alltid hade flera järn i elden och som följde med intresse mina fisken i Storån. Vi hade alltid en pågående fajt om var fisken skulle tas, om det var i ottsjöns djupa vatten med långedrag eller som jag då med fluga i ån. Många fina minnen från när jag som liten fick följa honom och min far ut på ottsjön de ljusa fina sommarnätterna, där det alltid slutade med en lägereld på någon av sjöns otaliga sandstränder och där jag fick sova under bar himmel.
Hans lite krumma stil och hans breda jämtländska, alltid med något pillemariskt i blicken och aldrig långt till ett skratt. En arbetskarl som aldrig tvekade att ta i på sin gård eller med att rusta leder i fjällvärlden eller hjälpa turister till rätta vintertid.
Hans stora intresse för fisket, naturen smittade av sig och när han kom på besök så fick jag alltid som liten pojk stolt ta fram gårdagskvällens fångst ur frysen och visa.
Det var han som gav min far namnet Bäver-kungen, efter att min far, en kall sommarnatt i juli, när snön klädde fjällens toppar i tunn vit skrud, tog tre stora fina öringar i Bäverdammen, alla över 1,5kg. Så nog har han del i att jag fortsatt komma åter till byn och till människorna där, till naturen och till alla fina minnen.

Mina tankar går till hans familj, fru, barn och barnbarn men också till Ottsjö by som nu förlorat en mycket härlig man, en riktig "jämtgubbe"

Vila i frid min vän