Stekt Gös & Braxenbett

Måndag och klockan ringer, men inte för att jag skall hasa mig ner till jobbet, nej, nu är det med lätta steg jag hoppar ur sängen säkert en halvtimme före klockradions elaka burrande.
Fiskedags med Matte och Daniel och semester från jobbet.
Vi har bestämt möte klockan 10:00 vid hemmahamnen för Matte.
Jag är där lite tidigare än den utsatta tiden, och jag vet inte om det är det som snurrar till det för oss, för vi får efter ett snabbt gaspåslag och några kast vända åter för att hämta reservbensinen.

Solen skiner och Daniel påstår att jag kommer med solen. Det är i och för sig kul och trevligt, men för fisket är det ju inte så bra. Vi driver runt bland vassvikarna och efter en stund blir jag den som först får kroka av Gädda. Betet börjar kännas tjatigt, men visst är det en Zalt Zam som lurar den lille till hugg.
Daniel missar två och jag missar en innan vi bryter för en kopp kaffe.

Stärkta efter kaffe och bulle fiskar vi av en kant som brukar ge fisk innan vi planar ut båten och ger oss ut i skärgården strax söder om Kapellskär. Tanken är att försöka fiska på grunda sand- och tångbottnar utmed öarnas vind uddar. Tidigare resa för Matte och Daniel gav flera fiskar så visst är det lite nyfiket och ivrigt när vi släpper av gaspådraget och driver in i en av vikarna.
En Sparvhök eller om det var en Duvhök, svårt att se i flykten, jagar upp en stor flock Sidensvansar ur ekarna som står avlövade på ön. Dom gör ett svep ovanför oss innan dom åter sätter sig i träden igen. Höken missade denna gång, men sätter sig åter för nytt försök.
Matte är den som får kontakt med Gädda inne på det grunda vattnet.
Men det var också det enda vi hade kontakt med där ute.
Vi bryter för en lunch, som återigen Matte står för.
Grillade hamburgare, med bacon och annat gott till.

Mätta och belåtna är vi åter i båten. Vi kör av ytterligare en grund sandvik, som säkert kan hålla havsöring bara graderna i vattnet och tiden blir den rätta, innan vi ger oss av in i den djupa vik som slutar i hamnen där Matte har sin båt.

Nu satsar vi på ställen som alltid håller Gädda, och visst, så också denna gång.

Först till fast fisk blir jag och min Zalt, också denna en av dom mindre.

Daniel följer ganska snart mitt exempel och på en av sina Jerkar drar han dagens hittills största.

Nu skall jag testa min sen tidigare inköpta Alien. Tungt bryter den ytan och efter bara två kast har jag en lite större Gädda efter i vattenytan, den slår två gånger mot gummifirren innan den vänder åter ner i mörkret.

Nu fick jag efter ytterligare några kast min första fisk på Alien, men kanske inte det jag mest önskade.

Om Braxen högg av hunger eller om den helt enkelt blev förbannad på det blåa gummimonstret vet jag inte, troligtvis det sista.
Tätt av Braxen var det nog, och just den matchen vann Daniel med två krokade.
Matte visade oss vad som gällde och krokade, mitt ibland dom blanka simmande stekpannorna, en Gädda. Inte det heller någon jätte, men fisk är fisk, och nollan byts mot en etta i statistiken.

Vintertiden gör att solen sjunker snabbt, och vi har nog bara ett kanske två ställen till att fiska av innan det blir mörkt.
Nu är det avslappnat uppsluppet i båten, och det ena ämnet efter det andra avhandlas.
Kanske vore något för våra politiker att testa, ta ett spö och några polare, stäm möte i någon sjö och fiska er igenom världsproblemen.

Kanske inte den bästa lösningen, men håll med om att världen inte känns så eländig och svår och full av dumheter när man sitter med några bra vänner och ett spö i handen och ser solen skapa dom vackraste färger på himmlen.

Men inte ens nu fick man njuta helt ut. Daniels rulle spinner loss, och fast fisk i fören.

Han höjer måttet för dagens största ytterligare, och denna gång stannar vågen på ca 3,5 kilo.

Och vid nästa vik svarar Matte på det och dagen slutar med en 2;a i protokollet för oss alla tre.

En skön dag med till en början sol och och 7-9 grader varmt i luften men som övergick i mer moln och tilltagande vind.

Vattnet skiftar från 7 till 8 grader.
Men nu var inte min dag slut här. Middag väntade hos Anneli och gissa om jag vart överraskad.
Titta bara på fotot.

Stekt Gös, med stekta höstkantareller.
En dopp sås av wasabi soja. Pressad nykokt potatis, och till detta en Crème gjord av Philadelfiaost och röd stenbitsrom.

Det kallar jag måndagsmiddag. Och det räckte till en matlåda också. Njutningen får en uppföljning imorgon till lunch alltså.

En helt underbar avslutning på en perfekt dag.

Nu väntar vi med spänning på vilket väder som kommer mot helgen. Blir det stormfritt så är det dags för första havsöringsdraget i mina hemma vatten.

Kungsfiskare i havsöringsvatten

Idag tog vi en turistresa på hemorten.
Alltid lika kul att upptäcka sin egen bakgård.
Första stopp gjorde vi ute på Väddö, och Tullviken. Där i den ganska oansenliga viken mynnar Tullviksbäcken. Den bäck som jag skrev om tidigare, där mindre begåvade människor gjorde sig själva rättvisa i sin jakt efter leköringar med håv.
Nu var jag och killarna där, med ryggsäcken packad med Trangiat och kokkorv.
Tullviksbäcken och dess omgivningar är sedan 1989 ett av sveriges naturreservat.

Bäckens vatten kommer från källsjön Fjällboträsket och är klart och fint.
Lekbottnar nästan hela vägen och öringen kan söka skydd under alar som bildar nästan mangrovelika rötter utmed bäckens kanter.
Mynningen ut i havet går över en stenig strand och förutsätter att nivån i havet är ganska hög för att öringen skall ha en chans att ta sig över och in i bäcken.

Vi smyger en bit in från bäckens vatten och försöker se om någonting bryter ytan med en ryggfena eller stjärtspole. Men ytan förblir stilla och det enda som syns på den är gula allöv som seglar ner mot havet.
Efter en stund når vi havet och söker upp en liten svacka där vi kan rigga Tobias nya Trangiakök och koka upp våran medhavda korv.

När jag även fått i mig mitt kaffe och suttit och tittat ut över havet och lyssnat på dess sång när vågorna slår in mot stranden, så packar vi ihop oss och gör återigen ett smyg utmed bäcken tillbaka upp mot bilen igen inte heller denna gång såg vi någon öring. När vi står där i skydd bakom lite buskar med långa halsar för att se bäcken överhuvudtaget så kommer ett par nerifrån, som inte alls smyger på det sätt vi gör, nej, mera klampar fram en halvmeter från bäckenskant.
Jag slås av en tanke att om det var på detta viset som den siste mohikanen smögs sig fram genom buskar och snår för att gömma sig, så förstår jag varför han fick namnet den siste mohikanen.

Nu sög det lite i kastarmen, så vi bar iväg till en lite mindre blåsig plats för att få kasta lite efter Gädda.
Bagghusbron i Väddökanal fick bli platsen för oss. Också det en i sig vacker plats, där man på sommaren kan sitta på dess kanter och titta på alla båtar av olika typer, sorter och nationaliteter när dom passerar genom kanalen på sin väg norrut eller södeut. Men som nu under hösten ligger ganska tyst och stilla. Utmed dess strand går dock ett populärt promenadstråk, vilket också gör fisket ganska enkelt där man går på en liten grusad stig.
Här är en plats där man kan komma i kontakt med havsöring under senare delen av hösten.
Vad som får dom att gå in i och igenom väddökanal vet jag inte riktigt, möjligen så går vissa fiskar upp i Gåsviksån för lek.
Vi fiskar oss upp en bit mot den lilla båthamnen innan vi vänder tillbaka. Vädret har nu gått från sol och vacker till ganska grått och kallt.

Påvägen tillbaka till bilen så visare sig en mycket vacker och ovanlig fågel intill kanalen.
Kungsfiskaren!!
Killarna hade hunnit passera och jag la försiktigt ifrån mig mina grejer för att kunna komma närmare och knäppa en bild på honom.
Men tyvärr så får jag bara ha honom som min alldeles egen minnesbild, för när väl mina grejer hamnade på marken så gav han ifrån sig ett glatt kvitter när han flög vidare till någon annan sittplats. Ganska ovanligt att se den och speciellt så här under senhösten.
En bättre kamera med lite mera zoom, och jag hade kunnat visa en bild på honom här.
Jag har bara sett denna vackra fågel vid några tillfällen tidigare, men aldrig här och så här sent.

En riktigt skön dag vart det i alla fall, och nu är siktet inställt på Gäddfisket på Måndag med Matte och Daniel.
Så tills dess, skitfiske på er, och tänk på att en resa behöver inte vara lång för att man skall få uppleva någonting. Doften av tång och ljudet från havet tillsammans med den vackert blåskimmrande Kungsfiskaren är alla upplevelser som jag har inom ett par mil från mitt hem.

Sista Gäddan var inte dragen

Ja, inte går det många dagar så här års utan att nya fisken planeras.
Och nu, som ny medlem i Team Rospiggen så blir det ytterligare ett drag efter Gädda innan vi går över till Havsöringsfisket.
Jag trodde att den sista Gäddan var dragen, men Matte och Daniel ville väl återskapa någon form av ordning i Gäddträsket, så det blir till att ta ledigt på Måndag och tillbringa en dag i "deras" vatten. Kampen avgörs på hemmaplan för dom. Men likt Gäddan själv så lurar jag i vassen. Daniel och jag har använt musik när vi beskrivit vad vi tänker och känner, så jag tar väl till en låt till då, They are going Down down, deeper and down ;-)

I helgen tänkte barnen och jag ta med oss trangian och göra ett nedslag ute vid den där Havsöringsbäcken jag skrev om tidigare. Ett smyg för att se om vi ser någon Öring, men också ett tillfälle för en lunch ute i det fria och lyssna på havets brus.
Vädret avgör!

Mera fiske planerade är, nästa helg den 1-2 November då begås nog havsöringspremiären i mina hemma vatten. Fluganberg och Granaten är medbjudna på att kasta av våra egna hot-spots utmed kusten.
Och helgen efter det, den 8-9 november så bär det bland annat av ner till Matte för ett sök i vattnet kring Kapellskär och Furusund den ena dagen, den andra blir det här i hemma vattnen, då med Mårtensson hoppas jag.
Dags alltså för att damma av draglådan för silverblänkarna och naturligtvis så kommer jag då också att köra Stigs flugor som jag skrev om den 26 september.

Sista inlägget för dagen.
Ikväll skall vi ha fest, fest för att en arbetskamrat skall sluta.
Hade det varit under normala förhållanden så hade ordet fest passat bra, men nu, vet inte om ordet fest är rätt.
Han, är bara en i raden av 4 som slutar nu under hösten, och ingen av dom hade gjort det om det hade rådit normala förhållanden här på jobbet.
Ingen av dom fyra hade jag velat skulle sluta, men samtidigt så önskar jag dom all lycka på sina nya arbetsplatser och hoppas att dom får den uppskattning som dom förtjänar.
Han vi firar av ikväll, är min arbetskamrat sen i början av 90-talet, så det är klart att det känns extra. Och kanske så förstår man att jag kanske inte väljer ordet fest för vår samling ikväll.
Känns som att avdelningen sakta men säkert genomgår en avrustning.
Man behåller delvis gammal kärnvapenutrustning, men demonterar den nya tekniken.
Hur jag själv kommer att göra får vi se.
Några av oss som är kvar är ju ett fortsatt härligt gäng att jobba i.

Fira & Vårda Arv

1000 är ett kul tal, roligt och inspirerande tal.
Ett tal som jag uppskattar och blir glad av.
Det är nämligen det tal som symboliserar så många som besökt min sida.
Jag trodde aldrig när jag drog igång denna blogg att mina ord skulle beröra och intressera så många som den faktiskt har gjort.
Och genom den så har jag också fått två nya vänner som delar mitt intresse för fisket, fiskarna och upplevelsen i naturen, Lunkan på Årefiske och Stig på Flugfiske i Årefjällen.
Tack alla ni som besöker och läser min blogg. Tack för alla uppmuntrande ord.
Jag skall försöka att fortsätta vara läsvärd och intressant. Och jag hoppas att ni fortsätter att titta in lite då och då.

Ytterligare en sak som är värd att fira.
Jag är numera medlem i Team Rospiggen. Ett litet fiske team som bildades av Matte och Daniel.

Vi kan ståta med två båtar, och vi täcker två stora områden i Norra Skärgården, dels runt Kapellskär, Furusund och sen norr om Väddö, Herräng och Singö.

Mitt sista inlägg för dagen och absolut inget man spelar puka och trumpet för.

Vi har några få riktigt fina reproduktionsområden för Havsöringen i vår del av landet. En av dom platserna är Tullviksbäcken som har direkt anslutning till havet. Där har sen många år funnits en stam av lekande havsöring som också bevakas under lekperioden.
Det finns också Flodnejonögon som också dom använder bäcken för sin reproduktion.

Nu har jag fått veta, att det finns folk som faktiskt tar sig både ork och tid att smyga sig dit vid obevakade tillfällen för att fånga öring med håv.

Detta måste få ett slut. Vi måste värna om det arv vi har idag, vi måste lära oss att vara rädd om dom små underverk som vi har runt omkring oss i vår vardagliga miljö.

Om ni hittar omärkta nät eller folk som fiskar inom skyddsområdet så rapportera gärna detta till någon av nedanstående.

Numret till Kustbevakningen är 08-789 79 94 bemannat dygnet runt.

Eller till Polisstationen i Norrtälje tfn:114 14

-=Skitfiske=-

Zalt (Kille) Zam regerar

Underbara morgon.
Åter står jag på bryggan och ser ut över hamnen där solen leker tafatt med vinden bland dom båtar som fortfarande ligger kvar.
Det blir solspeglar på ytan som vinden snabbt försöker att sudda ut.
Det viner i masterna på segelbåtarna och ljudet fyller den annars helt tysta hamnen.
Luften är hög och klar och så där härligt frisk att andas in.
Snart kommer mina fiskevänner, Matte och Daniel och tillsammans skall vi ge oss ut på en dag fylld av fiske.

Starten får bli lite drag ut med vasskanter som brukar ge fisk så här års.
Jag är den som först har kontakt med Gädda, men den följer bara efter och försvinner sen ner i skydd av gräset igen.
Några kast senare så har jag åter kontakt och denna gång så sitter gäddan. Ingen bjässe och den är snart lossad och i vattnet igen efter fotografering.

Zalt Zam, och den vanliga färgen.
Det skulle visa sig efter dagens fiske att återigen var det just den wobblern som skulle regera.
Fortsatt fiske i grunda vassvikar och jag har flera följen och hugg, innan vi ger oss av ut till fiske på steniga bottnar runt öarna.
Här blir det Daniel som är först till krokning på en egentillverkad Jerk, Rospiggen Inverted.
Inte det heller någon större Gädda.


Vi kör av två heta ställen innan vi bryter för lunch.
Den stog Matte för idag, och det vart härligt goda Rostbiffklämmor, med potatissallad och grönt därtill. Mycket gott, och välbehövligt, för som det sägs, sjön suger.

Mätta och belåtna resonerades lite kring det fortsatta fisket.
Vilket faktiskt var riktigt trögt. Vi såg inget mönster alls.
Fisken vi tagit hade både huggit i vassvikar och utmed öarnas vindsida, och även i skuggiga stenkanter.
Ny strategi, vi testar av grynnor med närliggande djupkanter.
Vi har följande gädda, och några drag i våra beten innan det åter sitter en gädda.
Zalt Zam!!
Ställningen mellan oss tre i båten är nu 4-1-0 och kaptenen myser i aktern.



Vid nästa platsbyte så ser vi skärgårdens majestät sittandes i ett avlövat träd på en liten ö, innan han tycker vi kommer för nära och lättar från sin utkiksplats och på låg höjd seglar iväg till ett mera rofyllt ställe.

Solen börjar stå lågt nu, och en dag på sjön går så otroligt fort.
Vassar och träd ser nästan ut som om dom skulle stå i brand.
Vi flyter sakta fram och göra våra sista kast för dagen.
Näé hör jag Daniel säga, när Gädda nummer fem går på, och snart låter sig motvilligt fotograferas innan även den släpps tillbaka.
Draget? Zalt Zam naturligtvis.
Körde hela dagen med ett och samma drag och kan, trots att fisket för dagen varit ganska trögt, känna mig nöjd med min zalta kille från draglådan.


Skulle jag få göra någon reflektion över varför fisket varit trögt så är det vädret.
Vattnet är väldigt klart så här års och det vackra vädret gör det svårt att komma åt gäddorna där dom står. För tydliga kontraster helt enkelt.
Kanske därför som jag kunde räkna in fem Gäddor idag, eftersom den wobbler jag hade på är ganska svag/dov i sina färger.


Vi gör några sista kast strax utanför hamnen, i det som vi kallar vrakviken, innan vi ger oss och åker hemåt.
Trots det dåliga fisket så är vi nog alla tre ganska nöjda med dagen.
Och jag inser att jag har det väldigt bra, som har möjligheten att få komma ut så här i skärgården och tillsammans med trevliga vänner som Matte och Daniel.
Ibland är livet så väldigt enkelt att leva.

Tills vi ses igen, skitfiske till er alla.


Till sist vill jag tända ett litet ljus för en legend.
Mel Krieger har gått ur tiden.
Hans betydelse för flugfisket är nog svår att sätta ord på.
Men många av oss flugfiskare nämner nog hans namn som en av dom stora, som betytt mest för flugfisket, så som det ser ut idag.
Läs gärna Lunkans rader om Mel.

Sista Gäddåket kanske

Imorgon är det dags igen.
Ledigt från jobbet under viss protest från chefen som inte alls tycks förstå att följa huggtabellen.
Tidig förmiddag så lämnar Grisslan Hamnen och styr med tre sugna grabbar ombord ut mot grynnor och vassar i skärgården kring Herräng.
Jag hoppas kunna få till ett sånt där härligt höstfiske, som ibland gäddan bjuder upp till innan jag lägger dom grejorna på hyllan och satsar kvarvarande tid på året efter Havsöringen.

Mel:Nu ska vi ut på Tigerjakt

Nu ska vi ut på Gäddjakt
vi kommer till nå'n vass
vi kan inte kasta runt den,
vi kan inte kasta under den
vi måste kasta igenom den
swirr swirr swich (gör luftkaströrelser med armarna)

Rapport kommer imorgon.

-=skitfiske=-

Alien gör entré i min draglåda

Lördag och jag har lovat killarna att vi skall leta efter CounterStrike till datorerna.
Och varför inte, för då kan ju pappa få glida in hos Dogger i Norrtälje och tömma sedelfacket i plånboken. Sagt och gjort, frukost och sen iväg.

Dogger vart vårat första stopp, och jag fyllde på lite i wobblerlådan inför fiskedagarna som jag skall unna mig nu i kommande vecka. Två dagar av fiskande i dels mina egna hemmavatten men också ett besök hos Matte och Daniel ute på Rådmansön.
Ny lina spolades på rullarna, dels för att säkra upp gäddhuggen men också inför den stundande Havsöringssäsongen.
Vi gjorde en vandring utmed Norrtälje ån för att spana lite efter öring, men vädret gjorde det svårt att se om det fanns någon där. Så det enda vi fick se var lite av en stjärtspole på sträckan ovan Biografen.
Överst i bilden min nya favorit bland wobblers, en lätt sjunkande Zalt Zam.
Denna färg har jag kört hårt och fått en hel del Gädda på i sommar. Den sista Gäddan punkterade tyvärr wobblern, därför fick det bli en ny.
Nästa är en Tormentor, också den sjunkande.
Nästa ytterligare en Zalt Zam.
Sista är en gummiotäcking med elaka ögon, namnet på den är SG Alien, bara namnet var värt köpet.
Skall bli första gången för mig att testa något liknande.
Som vanligt kommer en rapport så fort Alien landat i saltvattnet.

Ytterligare ett tips för oss alla som fiskar i Stockholms Län är den ovan visade Fiske Guiden.
Finns att få beställa hos Sportfiskarnas Stockholmsdistrikt eller hämta hos Dogger i Norrtälje.

Hur gick det med Counterstrike då??
Jo då, efter att ha kollat ALLA butiker i Norrtälje utan att hitta ett enda spel, for vi hem med bara lite fiskegrejer i påsen.
Väl hemma ringde Anneli och talade om att hon minsann hade hittat liret i en av oss genomsökt butik. Okej, bara att ge sig, tre grabbar kommer ALDRIG att slå en tjej i en butik.

Ha det gott vänner och skitfiske

Ovanliga Höstfärger & Lyckad premiärguidning.

Fredag och vädret är ganska skapligt. Vad kan då vara bättre än att ta sin kära och båten ut i skärgården för att tillsammans stänga av jobb-veckan och börja ledigheten.
Sagt och gjort.
Innan vi lämnade fastlandet så hann vi in på den lokala Järnhandeln och handla en nya wobbler till Annelis draglåda. En silvet/svart hi-lo.

Vädret var som sagt vacker höstklar, men med tunga gråa moln runt omkring oss.
Vi fiskade av några fina ställen innan vi gled in i en lugn och vindfri vik för lite medhavd fika.

Anneli körde hårt med sitt spö och gav i och med det ytterligare en färgklick i den annars så vackra höstinsvepta skärgården.
För jag sa väl aldrig att hennes färgval på spö var passande va?
Men, det visar att alla kan hitta sin personliga stil inom fisket när dom botaniserar ibland prylhyllorna i affären.


Ett Femme Fatal spö med en liten touch av rosa.
Eller kanske man kan säga väldigt mycket rosa. Till och med så fanns det spunnen lina i färgen, och med spöfodral i samma färg så känns hela skapelsen komplett.
Alltihop köpte vi hos Dogger i Norrtälje.


När vi drev omkring i viken så ringde telefonen.
En kvittrande Matte ringde och talade om hur det gått för honom på sin första Guidning till sjöss.
Väder, vind ja precis allting hade gått kanon bra, och hans breda leende nästan hördes genom telefonen.
Mycket roligt samtal att få, och jag blev väldigt glad för hans skull.
Forsatt skitfiske Matte.
Ni hittar honom här Team Rospiggen

Några sista rader också, Tack alla för den fina reaktionen på min text om "svåra svar om fiske"
Jag vart väldigt glad och det är en sån skön känsla när ord man skriver tas emot på detta sättet Tack och skitfiske till er alla.

Svåra svar om fiske!?

Jag är en rekreationsfiskare

Ordet sportfiskare, eller som det också kallas fritidsfiskare, är fiske i rekreationssyfte enligt en av alla dessa ordböcker som finns. Men var i ligger själva rekreationen, fiske kan vara allt annat än just rekreation, myggit, trassel, vind från fel håll, regn, blåst och grynnor och vassar som formligen attackerar draget och gör allt för att slita våra dyra beten ifrån oss och ner i djupet.
Är det rekreation?Eller är det en förlorad dröm vid en laxälv, drömfisken som går loss precis innan den landas, det ständiga förklarandet om varför just idag är en sån bra fiskedag när man står fullpackad hemma i hallen och precis skall ta steget ut. Är det rekreationen?
Jag har många gånger fått frågan om varför, varför fiskar du, är det kul egentligen?
Hur och på vilket sätt besvarar man den frågan, varför fiskar du?
Jag vet inte, det är skönt, avkopplande. Det rensar mina tankar. Jag får komma ut i naturen. Det är kul.
Det finns ännu flera konstiga svar på en sådan konstig fråga.
Eller är det så kanske att frågan är ställd av någon som inte riktigt förstår att ordet rekreation kan innehålla precis allt.
Att ett lintrassel invid ån kan ge just allt det där som ordet rekreation innehåller.
Tillfredställelse, avkoppling, ro, lugn, frid, främja fysisk och psykisk hälsa, spänning, stimulera alla sinnen.
Det förstås att man får ut trasslet, annars är det kanske bara tillfredställande när kniven åker fram och man viskar tyst för sig själv, -nu skall du död trasselhelvete!

Jag tror att om man håller på med någonting som hobby, sportfiske, golf, power-pump och allt vad dom hittar på för fantastiska ord för att helt enkelt röra på sig, gör man det, så är det just pågrund utav att man vill uppnå mycket av det som rekreationen står för.
Varför tar man bilen ner till en gymsal för att sätta sig på en cykel med bara ett hjul och som helst fastbultad i golvet, och till hög musik cykla sig genom en kväll inomhus?
Eller när snön äntligen försvinner, och tussilagon står i blomning, då tar man fram stavarna och går ut och går.
Varför tar man sitt flugspö och ger sig ut i den jämtländska natten i augusti när regnet strilar ner och du inte ser ett dugg framför dig, myggen tar skydd under din uppdragna huva och passar på att dra i sig en zip när dom ändå är där.
Återigen, rekreation!
Svårt att förstå på sitt sätt, men med öppna sinnen och ett respekterande av varandras sätt att nå dit så är inte vad vi gör för att nå dit det viktiga, utan att vi gör.
Man jämför ofta golf och fiske, och kanske med all rätt.
Som fiskare vill du få ut något av dagen, och naturligtvis få upp något för dagen.
Som golfare vill du få ut något av dagen och få ner något för dagen.
Alltså, vi vill båda göra våra egna kast/slag, vi vill få dom så nära som möjligt för att sen kunna få ner eller upp något.
Ändå brukar vi ofta ha svårt att förstå varandra om varför vi gör det vi gör.

Jag är en rekreationsfiskare.
Jag fiskar för att få upp något naturligtvis, men syftet är inte absolut att lyckas med just den biten, syftet är att lyckas med allt det andra.
Att just bli och vara en rekreationsfiskare.
Det är kanske just i det som det svåra ligger.


Är sportfiskare fel ord?

Men hallå här!!
Ordet sportfiskare betyder väl också hur lång, hur stor, fajt, vikt, jakt, vara bäst, storlek, prylar och allt det där också.
Och det är klart det gör det. Jag vill ju också som alla andra ha den där storöringen eller gäddmadamen. Jag vill också ha en sån där kväll vid Harrströmmen när man till slut tappar räkningen. Men inte för att jag måste, utan för att det kan vara kul att få uppleva det någon gång.
Lyssnar vi på fiskehistorier vi drar för varandra intill lägerelden, så är det just det vi berättar.
Det är ju sällan vi drar våra största lintrassel, eller bästa vurpan eller plurrandet.
Vi väver nog in det i våra historier, men det är oftast inte det som är poängen när vi sen är klara.
Vore vi höjdhoppare så skulle vi inte heller berätta hur ofta vi hoppat under ribban och låta det vara poängen, utan vi skulle berätta om hur högt vi var över ribban. Säkert vävde vi in att vi hoppa under två gånger, men i sista hoppa vi över.
Alltså målet var hur högt, hur stor, hur lång och allt det.
Och jag är inget undantag.
Gör detta om mig nu, från rekreationiskare till sportfiskare igen.
Nej, jag tror inte det. För mitt mål är inte att alltid hoppa över, jag kan vara väldigt nöjd med att fått chansen till att hoppa ibland, och även att hoppa under.
Jag är inte bäst i alla lägen och vill inte heller vara det, men naturligtvis så vill jag ibland få chansen till att vara det, och har jag bara chansen så kanske det är just det jag är, just då i den stunden.
Jag är bäst, just där, just då, jag är rekreationsfiskare igen. Jag tog mig dit, jag tog chansen, och jag fiskade, kanske inte bäst i allas ögon, kanske inte högst eller över varje gång, men jag deltog och jag vann i mina egna sinnen i min egna stund där vid vattnet.

Gör detta att jag tycker ordet sportfiskare är fel eller ett fult ord?
Absolut inte. Jag tror inte att människor kommer att döpa om sig till rekreations-golfare, -gympare, inomhuscyklare eller sommarskidåkare, eller något sånt.
Jag tydliggör bara min syn på frågan –varför fiskar du? –är det verkligen kul där ute i mörkret och regnet?
-varför fiska, du tar ju aldrig upp något?


Varför fiska, du tar ju aldrig upp något?

Slutligen. Såg alla den sista frågan?
-varför fiska, du tar ju aldrig upp något?
Hur många av oss fiskare har inte fått den av våra nära och kära.
Här skulle man kunna ge sig in i den heta debatten om Catch And Releases. Men det tänker jag inte göra. Utan försöka ge ett svar på istället varför jag gör som jag gör.
Dom hemma i hallen eller på bryggan har oftast ändå ingen aning om meningen Catch And Releases. Det är någon som vi fiskare själva har kommit på.
Det är inte heller lika enkelt förklarat som att om jag tar upp alla gäddor och staplar dom i frysen så finns snart inga gäddor kvar.
Det är inte heller så enkelt att jag inte kan och orkar eller hinner äta så många gäddor heller.
Nej, det är något annat som gör att jag krokar, vevar in och sen säger mig behandla fisken värdigt vid återutsättandet. I vad ligger i så fall värdigheten till själva krokningen.
Mikael Engström sa en gång som sommarpratare i radion att vi jagar någonting, frågan är bara vad.
Är det framtiden vi jagar eller är det dåtiden.
Den lilla killen där på bryggan med en rev i handen jagar ju också någonting, och det är just det som vi sen fortsätter att jaga när vi växer upp och lägger på oss alla andra värderingar.
Vi fiskare kanske har förmågan att stanna kvar just där på bryggan i tanken även som äldre utan att lägga på oss en massa andra värderingar en just dom vi hade där på bryggan.
Jag vet att jag inte jagar framtiden, den kommer till mig ändå, så varför jaga den. Jag har inte bråttom, jag tänker inte rusa framtiden till mötes utan mer njuta av stunden och nuet.
Dåtiden då, jagar jag den. Nej, inte den heller, men jag känner mig tillfreds med att ha varit i den, och ser varje stund som en erfarenhet rikare.
Men återigen, -varför fiska, du tar ju aldrig upp något?
Jag tror att, naturligtvis på bekostnad av fisken en kort stund, att det är en blandning mellan den gamla hederliga jakten, döda och släpa hem till grottan och det faktum att vi idag inte behöver släpa hem, utan mera njuta av själva jakten i sig.
Men varför jaga då, om jag ändå inte släpar hem?
För min del handlar det om alla timmarna som föregår hugget eller drillningen.
Jag njuter av tiden vid planeringsbordet med mina vänner, där vi sitter och delar upplevelser, kanske mer än själva planerandet.
Det pratas vilt om fiske och fiskar över både en och två koppar kaffe, för att sen precis innan vi skall bryta upp ägnas 10minuter åt själva planeringen, vem köper vad, när åker vi, hur mycket av det och vad kostar det. Det är saker som vi vet ändå måste ske för att vi skall kunna ta oss ut till strömmen, så varför jaga det som ändå kommer till oss.
Mer tid ägnas åt själva drömmen att åter få lägga ut sin fluga i strömmens vatten.
Jag vet också att med tiden så växer mina chanser till att få kroka just den där drömöringen.
Har jag bråttom dit till just den dagen eller natten? Nej, inte alls.
Jag vill njuta av vägen dit, framtiden kommer till mig när det är dags.
Kommer jag att ha ihjäl öringen då?
Jag vet inte, troligen inte. Min dröm är ju uppfylld i och med att vi sitter där på samma plats han och jag, han har också en dröm likväl som jag. Han har uppfyllt min, är det då inte mer än rätt att jag uppfyller hans egentligen.
Jag vet inte, kanske släpar jag hem till grottan, kanske inte. Det beror nog på just den dagen, den stunden.
För många år sen hörde jag en gång, en sån där historia över en kopp kokkaffe i jämtland.
Jag vet att det ligger sanningen i den, för den hände en av mina fiskande vänners vän.
Han hade fiskat i många år i jämtland och aldrig fått just den där fisken.
När dagen äntligen kom för honom, och öringen äntligen låg där framför honom, så fick min vän se honom gråta över det vackra i hela den stunden som han befanns sig i och över fiskens skönhet.
Han höjde armen till att slå mot fiskens skalle, men ångrade sig och med tårarna rullande ner för kinderna släppte han tillbaka sin drömfisk i strömmen igen. Båda fick sin dröm uppfylld.
Min vän minns hans ord där på stranden. –Jag kommer aldrig att fiska igen!!
Och han har inte gjort det heller.
Tårarna var både glädje och sorg över att drömmen var uppnådd.

Kommer jag att sluta när jag väl mött min drömfisk?
Så som jag känner och på vilket sätt fisket fyller mig med upplevelser och rekreation så kan jag svara klart och tydligt på den frågan, nej, jag kommer inte att sluta.
Förstår jag hans agerande och hans tårar, absolut gör jag det.

Det finns helt enkelt inget klart och entydigt svar på frågan, varför fiskar du, tar ju aldrig upp något.
Visst tar jag upp fisk och sen njuter av den vid middagsbordet, men större delen släpps tillbaka.
Det finns säkert lika många svar på den frågan som det finns fiskare, och det kanske just är det som gör att drömmen lever och att hoppet finns.