Härifrån till Evigheten

Hur sammanfattar man bäst den här dagen då?
Premiär som det var för Team Rospiggen i Gäddans farvatten.
Strul, Varmt, Skönt och Gäddanberg kanske, jo det låter som en bra sammanfattning.
I alla fall om man frågar den nyss nämnda Herr Berg, som tycks hamnat i en ny dager som Gäddfantom.

Vinkar av barnen som gör sista skoldagen för veckan, själv är jag färdigpackad och laddad ända upp till hårbotten. Idag är det dags för första heldagen på sjön på min jourlediga fredag.
Med på resan skall övriga i Team Rospiggen, Matte och Daniel.
Barnens tunga steg ner mot busshållsplatsen står i stark kontrast till mina nästan barnsligt lätta steg ut mot bilen.
Två Wroom och tre swich senare så är jag nere i hamnen och låter morgonsolen tillsammans med doften av hav om svepa mig.
Lugnet infinner sig. Packar i båten och gör allt klart tills grabbarna från Norrtälje skall komma.
-Fan!! Kameran!!
Ytterligare några wroom och swich så är jag återigen nere i hamnen, efter att hämtat den där den låg så fint i hallen.
Lunget...puh...infinner sig, igen!

Packar det sista och riggar spön. Första stoppet skall bli i vikarna kring en liten ö som går under namnet Örat. Premiär för mig som jerkfiskare är det också. Vilket visade sig vara som att börja om med kastspöfisket från första början.
Inte lätt för en flug- och spinnfiskare att hitta känslan. Här krävs mera övning.
En gädda visar sig och Daniel är den som först har riktig kontakt, ett hugg och sen igenting mer.
Den mycket låga vattennivån i havet gör vissa sund ofarbara och vissa fiskeplatser för grunda.
Det där med att vissa sund är för grunda fick vi också känna på, när vi tuffar försiktigt in ett av dom smalare sunden.
Låg fart och en spanare i fören brukar vara melodin mot sådant, sagt och gjort en man i fören för att hjälpa mig ratta oss förbi den annalkande grynnan.
Men spanaren tappade nog tråden redan efter 5 sekunder och när han åter intog spanläge så var grynnan rakt föröver på cirka en meters håll.
Dunk!!!
Som tur var i väldigt låg fart, annars hade nog spejaren gjort en vacker och inte helt poänglös dubbel salkow rakt ut i det stora blå. Ytterligare ett stopp i en lång vassvik, men ingenting händer, ja så när som på att det börjar lukta väldigt mycket bensin.
En tunn regnbågshinna runt motorn avslöjar doften, läckage.
Av med kåpan, söka, finna och åtgärda. Och så iväg igen.
Visst skrev jag att lugnet hade infunnit sig va?

Nu bär det av till en av mina "hemliga" vikar, en som brukar ge mycket och stor Gädda så här i April och fram i slutet av Maj innan växtligheten tar över totalt.
Vi passerar Hargshamns hamn, och hinner knappt mer än bara tänka det så får jag göra en snabb undanmanöver för en stock som ligger flytande i vattenytan.
Nu börjar Herr lugn inom mig att knorra. Det händer för mycket på för kort tid.
Men vi ler ikapp med solen och när vi glider in i vikens mynning så börjar nästan kastarmen gå av sig själv.
En havsörn lämnar sin vakande plats när han tycker vi kommer för nära, men gör sen några överflygningar som för att hålla ett öga på dom vilt kastande tre i den vita farkosten.
Tröjor, kepsar och annat som gör att kroppstemperaturen höjs markant åker av.
Vi testar drag, jerk, vobbler och till och med mete efter våra efterlängtade gröna madamer, men ingeting händer.
Vi bryter för lunch.

När vi låter den grillade korven smaka så piper det i min telefon.
Meddelandet är kort, men ändå så tydligt.
En bild på en Gädda med texten 9,5 kg och det är från den numera omdöpta fluganberg.
Gäddanberg.
Han fiskar från land på sina inkörda vatten. Han gjorde en tripp dit tidigare, som jag också skrev om i rapport form.
Han rings upp och det visar sig vara ett nytt prydligt personligt rekord.
Glada skratt och gratulationer tills han frågar hur det går för oss.
Ett tyst men avslöjande mummel får han till svar.
Lunchen bryts och nya planer dras upp. Viken vi fiskat i verkar bara hålla lekfisk eftersom det plaskar på lite här och där medan vi suttit på land.
Farleden ut mot lite djupare och öppnare vikar.
Och i en av dom så får vi äntligen kontakt, det blir några följen och hugg och till slut landar jag den första gäddan för dagen på, ja ni som följt min blogg och mitt fisket efter gädda borde ha lärt er namnet nu, Zalt Zam.
Ingen bjässe dock, runt 2 kilo kanske. Returneras snabbt, så pass snabbt att min kamera inte hann användas.

Sen blir allt lika lugnt igen. Ytterligare ett åk görs, det sista för dagen. Nu till en vik som ligger lite söder om den som Fluganberg tidigare fick gädda i.
Men fortfarande står Teamet där med slokhatten på.
Vi får i alla fall sen en fiskgjuse göra ett dyk ner för att sen jobba sig upp med dagens middag i sina klor. Fantastisk syn, och sällan som man får sen det på så nära håll.
Här är det också sista gången som jag ser min flytväst i livet.
Någonstans mellan härifrån och evigheten så måste den ha lättat från sin plats och flytt ut över relingen.
Man av ordning frågar sig naturligtvis, vad hände med den som bar den?
Ja, som tur var så fanns han inte i flytvästen när den gjorde sin dödsföraktade rymning.

Nu kanske ni kan förstå att jag hade svårt med sammanfattningen i början.
Men jag ser på det så här.
En fin dag, med underbart väder tillsammans med härliga vänner och naturligtvis Fluganbergs rekord firre slår ändå allt annat strul.
Plus att nu är ju allt gjort, allt på en dag, frid och fröjd.

Och jag kan åter stämma träff med Herr lugn, så snart han kommer ut från rehab.

-=Skitfiske mina vänner=-