Snipe and Purple
Torax Spider (PB-variant)
Partridge and Orange
March Brown Spider
Brown Watchet
PB-Spider Zulu (egen variant på två klassiker)Jag har fiskat dessa flugor under några år nu, och sett att dom har fiskat bra på både harr och öring.
Precis som Lunkan skrev i sin kommentar i förra inlägget så finns det mycket skrivet om dessa flugor och fisketsättet, Lars Åke Olsson, som nämndes har också kommit ut med en dvd som heter VÅTFLUGEFISKE i strömmande vatten där han talar varm om det bortglömda fisket.
Se den filmen, hör Lars Åke i nästan poetiska ord beskriva flugorna och fisket.
Mina första harrar landade jag ur Storåns vatten på flugor vars namn fortfarande ger eko i flugfiskevärlden, eller vad sägs om namn som Silver Doctor, Black Zulu, Red Tag, Royal Coachman, Deep Purlpe eller March Brown.
Då kände jag inte till något som heter North Country Fly eller för den delen att Engelsmän ens hade flugfiskevatten. Nej för mig fanns bara en värld och det var den som jag befann mig i där på stranden till ån i jämtland.
Med mitt Abu haspelset och med kulan och flugan skapade jag min egna historia, mina egna minnen och mitt eget eko.
Än i dag så finns flugorna i asken, och ibland får även dom luft under sina vingar och blir mitt vapen mot den vakande fisken.
Jag minns när jag fick 50 kronor av min mormor inför just en jämtlandsresa, pengar som jag fick använda hur jag ville.
Jag minns hur jag tjatade på pappa att vi skulle åka ner till Järpen för att jag ville gå på fiskeaffärer där, jag skulle ju handla flugor.
Jag ville ha sådana som Kenny, min och min familjs fiskande vän hade på när han "körde av ån" som han sa.
Han var den som tog mig in i flugfisket, då med kula och fluga. Han lärde mig knutarna och knepen. Han var den första som nämnde ord som nacke, bakvatten, höljan och djuphålor.
Jag var sju år och han var min gud.
Min far var en klassisk metare, kula och lång tafs, swisssccchhhhh långt ut i tjärnen och sen vänta.
Åtskilliga timmar har jag tillbringat vid tjärnar som Bäverdammen, Nulltjärnarna och andra fina vatten. Men här stod jag helt plötsligt vid rinnande vatten, där kastet och tekniken var viktigare än väntan. Där rörelsen vart samma vapen som väntan vid tjärnen.
Jag kunde inte annat än fastna för detta fiske.
När jag sen också fick vara med på bäckmete efter öring, ja då var jag fast, helt enkelt hooked on. Jag skulle kunna skriva metervis om dom känslor och upplevelser jag fick vara med om, och det kanske kommer, fast i portioner.
Precis som Lunkan skrev i sin kommentar i förra inlägget så finns det mycket skrivet om dessa flugor och fisketsättet, Lars Åke Olsson, som nämndes har också kommit ut med en dvd som heter VÅTFLUGEFISKE i strömmande vatten där han talar varm om det bortglömda fisket.
Se den filmen, hör Lars Åke i nästan poetiska ord beskriva flugorna och fisket.
Mina första harrar landade jag ur Storåns vatten på flugor vars namn fortfarande ger eko i flugfiskevärlden, eller vad sägs om namn som Silver Doctor, Black Zulu, Red Tag, Royal Coachman, Deep Purlpe eller March Brown.
Då kände jag inte till något som heter North Country Fly eller för den delen att Engelsmän ens hade flugfiskevatten. Nej för mig fanns bara en värld och det var den som jag befann mig i där på stranden till ån i jämtland.
Med mitt Abu haspelset och med kulan och flugan skapade jag min egna historia, mina egna minnen och mitt eget eko.
Än i dag så finns flugorna i asken, och ibland får även dom luft under sina vingar och blir mitt vapen mot den vakande fisken.
Jag minns när jag fick 50 kronor av min mormor inför just en jämtlandsresa, pengar som jag fick använda hur jag ville.
Jag minns hur jag tjatade på pappa att vi skulle åka ner till Järpen för att jag ville gå på fiskeaffärer där, jag skulle ju handla flugor.
Jag ville ha sådana som Kenny, min och min familjs fiskande vän hade på när han "körde av ån" som han sa.
Han var den som tog mig in i flugfisket, då med kula och fluga. Han lärde mig knutarna och knepen. Han var den första som nämnde ord som nacke, bakvatten, höljan och djuphålor.
Jag var sju år och han var min gud.
Min far var en klassisk metare, kula och lång tafs, swisssccchhhhh långt ut i tjärnen och sen vänta.
Åtskilliga timmar har jag tillbringat vid tjärnar som Bäverdammen, Nulltjärnarna och andra fina vatten. Men här stod jag helt plötsligt vid rinnande vatten, där kastet och tekniken var viktigare än väntan. Där rörelsen vart samma vapen som väntan vid tjärnen.
Jag kunde inte annat än fastna för detta fiske.
När jag sen också fick vara med på bäckmete efter öring, ja då var jag fast, helt enkelt hooked on. Jag skulle kunna skriva metervis om dom känslor och upplevelser jag fick vara med om, och det kanske kommer, fast i portioner.
-=Imorgon blir det nog jobbet igen, äntligen=-
2 kommentarer:
Skönt att se att nån håller de gamla traditionerna vi liv och inte håller på med alla moderna syntetmaterial och epoxylim ;-)
ST-Epoxyn för nog jobba i helgen igen på kustens silver.
Där funkar inga Snipe and Purple inte.
Du får ta på dig rollen som innovatör. ;-)
Skicka en kommentar