Nästan 6 kilo havsöring fångad med händerna.

Återigen en riktig vårdag, solen lyser från en klar himmel.
Möter upp Granaten och Fluganberg när dom handlar upp dagens matsäck på Tempo.
Vi åker ut mot Väddö, och har idag tänkt göra en promenad utmed Tullviksbäcken, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.
Svårt att klä på sig när man står på en liten parkeringsficka i skogen och solen värmer riktigt ordentligt. Bilens termometer visar 16 grader och det doftar vårskog.

Vi smyger utmed bäcken för att se om där står kvar någon lekfisk från vintern. Vattnet är högt och lite här och var ligger små tunna snötäcken.
I en av bäckens krökar så får jag syn på den, det är lekskadan på ryggfenan som avslöjar honom.
En stor Havsöring står slött i bakvattnet.
Nu börjar ett batteribrännande av sällan skådat slag. Alla tre kör sina digitalkamror varma utan att känna att vi får bilden som vi vill ha. Fluganberg, som har en kamera som man kan fota under vattnet med sänker ner sin i bäckens kalla vatten.
Men resultatet blir en grå gul sörja och inte ens något som påminner om en fisk.
Vi blir kvar där i sällskap av öringen, som vi nu uppskattar till en vikt runt 4 kilo, i nästan en halvtimme innan vi börjar samla ihop våra saker för att bege oss nedströms och ut mot havet.
Det är då vi får syn på det!!
Öringen kommer inte att kunna backas sig ut ur bäcken. Två trädstammar har lagt sig över bäcken och mot dom har sen kvistar tillsammans med löv och slam samlats och utgör nu ett oforserbart hinder för den lektrötta öringen.
Vi överlägger en stund, men kommer tillsammans överens om att vi skall trotsa moder natur och hjälpa "Elmer" över hindret. Kanske inte helt rätt så här i ett naturreservat. Men vi känner alla tre att vi tycker nog att vi ändå gör en välgärning.
Sagt och gjort, mannen med dom långa armarna lägger sig på stranden och sticker in händerna under det lilla överhänget.
Låser om stjärtspolen och lyfter.
Öringen väger absolut mer än 4 kilo. Detta är en öring som i perfekt kondition skulle närma sig 6 kilosstrecket.

Stämjärn av rang - Foto: Fluganberg

Det är en mycket vacker öringhane, som säker varit en av topparna i bäcken under leken. Den är i ganska bra skick och har kvar sin lekgula färg. I underkäken har han ett riktigt stort stämjärn.

Vacker hane...... Öringen alltså!! - Foto: Granaten

Fisken får några korta sekunder på färd genom skogen. Någon meter nedanför hindret är bäcken åter så pass djup att den kan snabbt ge honom skydd.

Här syns hindret som fångat honom.

När vi gjort vårt insats samlar vi återihop kläder och grejer och fortsätter vår färd ner mot havet och viken vi skall fiska i.
En anings mer belåtna än när vi kom faktiskt. För även om vi gått mot moder natur, så känns det rätt. Avgör själva.

Väl nere vi havet möts vi av flera fiskare, och vi intar rast vila på stället med intag av medhavd fika. Fler fiskare dyker upp och vi får snart sällskap och den härliga stunden av erfarenhets utbyte infinner sig. På något sätt blir det en skön punkt för mig när det gäller havsöringssäsongen. Först min rekord öring från före jul på 3.2 kilo, sen alla dessa fiskar som jag både fått och haft kontakt med för att sluta i en räddningsinsats.

Till slut måste även vi fiska lite, och jag tar mitt spö och går ut på en av uddarna, gör 5-10 kast innan jag återvänder till läplatsen och kaffetermosen.
Jag är verkligen färdig för denna gång, och kan inget annat än lyfta på hatten och tacka för alla upplevelser.
Nu väntar en ny säsong och nya fisken.

När vi åter är samlade alla tre så börjar augustiresan till jämtland ta form, och vecka 34 är vi åter i dom jämtländska öring och harrströmmarna.
Fast det är då det, nu är vi här och tillsammans möter vi våren över en kopp kaffe och skön gemenskap.

Tullviksbäckens utlopp i havet.

Jag måste till slut bryta upp, lite tidigare än dom andra, för min son skall spela fotbollsturnering, och då vill man vara där och stötta.
På vägen tillbaka upp mot bilen ser jag åter öringen. Han har nu sakta backat sig nedströms nästan 60 meter. Han är nog ute till havs under helgen igen.
Det här verkligen ett liv, ett skönt sätt att leva det. Detta är fiske tillsammans med vänner när det är som bäst.
Säger återigen som Farbror Melker, -denna dagen ett liv!!


-=Skitfiske=-
Öringen återutsätts i bäcken igen - Foto: Granaten