Kunde inte hålla mig!

Redan igår efter jobbet så plockade jag ihop det mest nödvändiga och rattade forden ut mot kusten och mina havsöringsvikar. Lite tidigt än kanske för att söka dom nära land, men dragningskraften vart för stor.


Väl ute möttes jag av ett otroligt upprört hav. Långt ut gick vågorna otäckt höga, och resterna av dom välde in mot land, 1,5-2 meter höga kastade dom sig mot klipporna och vad värre var, dom drog med sig tång och annat grönt in och gjorde dom flesta grunda vikarna ofiskbara.


Med flytoverallen på så var jag i alla fall skyddad mot den värsta blåsten. Och jag fick sikta in mig på fiske ute på uddarna. Vilken visade sig svårt. Underarmskast för att överhuvudtaget få draget ut bland vågorna och sen en vild krigsdans för att undkomma dom värsta duscharna från det vitt skummande havet.

Men det var en skön känsla att vara tillbaka. Säsongen är igång, och den annars så trista novembermånaden har fått ett klart lyft sen jag på allvar började fiska efter vår kustöring.

Så när som på två rådjur som jag mötte på stigen så var jag helt ensam. Annat blir det om ytterligare några veckor. Då kan det vara fler som sökt sig ut till kusten för fiske.

Att havsöringen finns såg jag flera tecken på, några sargade strömmingar låg döda bland stenarna. Naturligtvis kan det också ha varit Skarv som jagat i stimmen, men öringen följer gärna efter och jagar strömmingen nära land.

Vart det någon fisk då? Nej, inte ett hugg ens svårfiskat som det var.

Och så är ju fisket efter öring, ibland så står dom bara där och man får chansen till en krokning för att sen bli långt mellan huggen.

Lågt ut bland dom höga vågorna kom en större öppen roddbåt mot land. Motorn vrålade ilsket när den ibland inte fick ha propellern i vattnet. Den lokale fiskaren hade varit ut och tittat till sina grejor och han fick jobba hårt för att hålla kurs mot det lilla hamninloppet.

Det är "håriga män" roslagsgubbarna.

När det började skymma så packade jag ihop mina grejor och åkte hemåt igen. På flera ställen utmed vägen gick det män med tunga ryggsäckar och oranga hattar, också dom påväg hem efter kanske en lyckad dag i skogen. Men nog tyckte jag att vissa av dom gick med lite väl tunga steg för att dagen skulle ha varit lyckad. Både dom och jag tar nog nya tag redan idag.

För vi lever ju på hoppet.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>