Premiär i Testeboån.

Äntligen!!
Strömmande, brusande, skummande. Nackar och bakvatten.
Idag gjorde jag, tillsammans med Fluganberg premiär med flugspö i handen vid ett strömvatten.
Vi tog oss dom 12 milen norrut till Testeboån strax norr om Gävle för fiske efter Harr i första hand.
Fiskekort inhandlades i Preem Macken i Hille och sen bar det av till strömmen.
Vi räknade snabbt ut att det var över tio år sen vi sist var där, så att vi inte riktigt kände igen oss kanske var förlåtligt.



Uppströms Åbyggeby någon kilometer gjorde vi vårat första nedslag. Ån gick fortfarande hög, kanske till och med lite för hög för det fiske vi hade tänkt oss.
Men med breda leenden drog vi våra linor genom öglorna på spöt, knöt på varsin fluga och sen vadade vi ut i strömmen. För dagen iklädda våra nya Simms Rivershed Boot.
En sko som visade sig hade otroligt fina egenskaper. Skön att gå i, lätt och smidig och med ett otroligt grepp både på land och i vatten vilket jag fick känna på.
Att vada med kängor med filtsula under en lång tid har gjort att jag lärt mig "glida" fram vid vadning. Detta gick absolut inte nu och skon sög fast och för att rädda mig från att falla rakt ut i strömmen satte jag mig bakåt istället med följden att jag gav ifrån mig ett konstigt ljud strax innan det sa plums!!
Som tur var satte jag mig nästan i strandkanten så det blöta vart av mindre art.



Nu gick jag händelserna lite i förväg dock, för innan detta missöde hände hade jag dels skrämt en solande havsöring från sin ståndplats och fått en liten Harr.
Den hamnade dock inte på bild eftersom den snabbt återfick sin frihet.



Efter ytterligare en stunds fiske bröt vi för att ta en fika i solen och för att klä av oss lite kläder.
Solen stog högt och värmde ordentligt under fleece tröjorna.
Vilket var bra för mig som också behövde torka lite.
Åter till fisket, och vi flyttade oss promenerandes genom skogen uppströms en bit till "ön" med det lilla vindskyddet.
Här hade även Fluganberg kontakt, men ingen fast fisk.
Fin kläckning på både bäckslända och en mindre art av nattslända men fisken stod nog ändå hårt mot bottnen.



Ytterligare en stunds kastande men ingenting händer. Testar att köra nympf både förtyngd och fritt driftandes. Även med flöte för att komma ner i dom djupare hålorna.
Ändå ingen mer kontakt.
Känslan att gå här med strömmens sång i öronen är underbar.
Just dom tonerna jag längtat efter hela den långa vintern.




Vi gör åter ett platsbyte. Denna gång med bil upp till vägbron vid Brännsågen. Här tar vi oss tid för sen lunch innan vi tänker oss fortsätta vårat fiske.
En bit över oss ser vi till vår lycka en Kungsörn som majestetiskt svävar omkring, tätt åtföljd av en mindre rovfågel som inte alls är lika glad att se honom som vi är.
Gör några dykningar mot sin mycket större kusin men ger sig snart av bort och låter honom fortsätta söka av sitt kungarike.



Lunch i form av grillade chorizo sen är det åter dags för lite fiske igen.
I området runt Brännsågen är ån uppdelad i många mindre strömmar som ringlar fram genom skogslandet. Smala men djupa och med det höga vattenflödet som råder blir dom också svårfiskade.

I en av dessa små strömmar får jag i ögonvrån se det.
Vaket!!
Varje flugfiskares dröm. Tar mig genom ris och snårskog och vadar ut på en översvämmad landtunga med högt gräs.
Ett vak till!!
Fluganberg, som har gått ner utmed en annan av dessa strömmar ringer och undrar vilken av dom jag följde. Jag berättar nyheten om vaken, och snart är vi två som letar kastlucka i den täta slyn som omger höljan.




Ser ytterligare några försiktiga vak och för också tillslut ett drag i flugan men ingenting mer.
Fluganberg har lyckats ta sig ut i ån och hukar förgäves bakom en sten men inte heller han känner något mer.
Istället nyser han högt för säkert hundrade gången. Pollen gör sig påmind för honom här i slyskogen och vi vadar iland och packar ihop oss för dagen.




Det var inget storartat fiske för dagen, högt vatten och den starka solen tryckte harren till botten men det är alltid en speciell känsla när man får lyfta flugspöt för första gången för säsongen vid ett strömvatten.
Det gör något med min själ. Allt mörker och all kyla som vintern dragit ner över mig är som bortblåst.
Alla tankar på tråkigt och jobbigt försvinner och kvar är bara jag och mitt spö.
Jag är verkligen "hemma" i denna stund.

Vi packar ihop oss men beslutar oss för att ta en fika utmed ån innan vi ger oss av hem igen till Roslagen.
Tack för en fin dag vid ån Fluganberg.

-=Skitfiske=-

Rapport kom från Matte och Daniel som återigen testade Gäddmete, och denna gång med resultat. Kolla in Team Rospiggen. och på Rospiggen Jerk.