Nya grejer till hobbyn.

Återigen så har jag investerat lite i min hobby. Denna gång blev det ett flugspö, Vision 3Zone 10# klass 8 och till det en Bullet Nymph Lina WF8. Det var Granaten som skulle sälja då han inte trivdes med spöt riktigt, så då slog jag till. Hade tänkt använda spöt till lite havsöringsfiske, men också kanske försöka mig på gäddfiske med fluga till våren.
Var sen till Norrtälje och gjorde ett besök i Dogger butiken och skaffa på mig lite tafsar till ovanstående och sen ytterligare några JK-Drag i färgerna Blå, Gul och Silver. Jag gillar dragen då dom fiskar bra och har en fin gång i vattnet.
Till min förvåning så var det i rea korgen som jag hittade dom båda Zalt Zam wobblerna. 69:-/st så det var bara att slå till.

Till sist så måste jag dra ut lite på resan med Chrillan i veckan, som jag skrev om i föregående inlägg, och lägger ut två små filmer från den dagen.

Chrillans Gädda.

Detta är skärgård!

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

"Komma hem igen"

Vi kommer glidande in i Sandikakanalen, båda står vi upp för att se över den vassbevuxna strandlinjen, och där i morgondimman ligger den, stugan. Det växer en klump i magen, minnen blandas med ekon från en svunnen tid. Vi tittar på varandra och ler ikapp med den stigande morgonsolen. Våra barndoms somrar kommer tillbaka till mig. Och någonstans långt borta hör jag ekon av röster från förr.

Minnenas väg.

Senast som Christer var nere hos mig på besök var 1997. Så det var inte utan att vi båda såg fram emot hans besök i Roslagen igen. Innan han flyttade till Boden på tidigt 80-tal, så var vi i unga år mycket ute i deras sommarstuga i Sandika.
Så tisdag morgon packade vi båten för att göra en färd ut i skärgården och tillbaka, inte bara till Sandika och Östhammars skärgård, utan också en resa långt tillbaka i tiden.

Morgonen var kall och dimman låg tät över fjärden när vi vid åtta tiden lämnade hamnen och styrde ut på vår resa. Solen kämpade för att bryta igenom den täta dimman och där den låg som tätast färgades den nästan i gyllene guld. Här och var är inte dimman lika tät och öarna framträder som mörka skuggor och hjälper mig att navigera rätt.
Redan när vi passerar dom första öarna så lättar två havsörnar från sin nattvila, bryskt väckta av vår passage.

Havet ligger spegelblankt och båtfärden är en ren fröjd. Fluganberg har haft vänligheten att låna ut sin flytoverall till Chrillan så vi kan båda slappna av och njuta av morgonen.

Efter en kort körning så är vi utanför Hargshamn och jag slår av på gasen och glider fram. En bit föröver ser jag för en mycket kort stund huvudet från en säl innan den dyker. Vi spanar förgäves men ser inte till den något mer. Nu övergår båtfärden till att sakta puttra fram längs öar och skär och Chrillans första reflektion är hur mycket som har byggts på öarna.

Jag har varit åtskilliga gånger i dessa farvatten, men att komma åter med den vän som man tillbringat så många timmar med runt dessa öar, fiskande, badande eller bara åkt runt i hans Selco, är verkligen speciellt. Det handlar om 25-30 år sedan vi sist åkte här tillsammans och det blir verkligen en minnenas kavalkad, en blandning av Minnenas Television och Här är ditt Liv skulle man kunna säga, där vi turas om att fälla kommentarer som -Kommer du ihåg när! Minns du att vi, och så vidare.

Vårt första stopp blir vid Peaceön, som egentligen heter något annat. Namnet Peaceön fick den för att den hade ett stort Peacemärke målat på en av bergssidorna, märket var sen länge borta.

Nästa stopp, Bullerön eller Sprängön. Också det ett namn för att ön ser faktiskt ut som att den är sprängd i bitar. På den ön täljde vi in en barkbåt direkt i stammen på en av öns tallar.

Och gissa om lyckan var total när vi kommer tillbaka nästan 30 år senare och ser att den finns kvar, om än inte lika tydlig som då. Lite mossa och lav pryder nu också vår båt, men den finns kvar.

Chrillan vid vår barkbåt.

Som sagt lite svår att se.

Vårt nästa stopp blev den ö som vi kanske har dom flesta minnena ifrån. Bara namnet vi gav den säger en del, Midsommarholmen. Egentligen så heter den ön Svedjeskär, men som sagt, det var vår ö och många är dom midsomrar som vi tältat på ön. Här tog vi vår medhavda fika och gjorde sen en rundvandring på ön.

Midsommarön, eller Svedjeskär.

Efter att ha fikat och gått runt lite på ön, så gick färden vidare. Nu var siktet inställt på att "komma hem igen" tillbaka till stugan för att se hur den såg ut. Vi åker i farleden som till slut mynnar uppe i Östhammar och passerar öar som Murarudden, Kärringön och Korsören innan vi viker av in mot Sandikakanalen.

Sandikakanalen i vackra höstfärger.

Efter en kort färd genom den stilla och vackert höstfärgade kanalen så får vi syn på den, stugan.
En klump växer sig större i magen, en blandning av lycka och vemod. Nu rusar minnen genom huvudet och vi lägger till vid den lilla båthamnen och vandrar i tystnad över ängen upp mot stugan. Detta är magiskt. Vi ser på varandra och ler, och för en kort stund så är bilden jag ser av Chrillan helt plötsligt en grabb som är påväg tillbaka upp till stugan efter ett lyckat mete i kanelen. Vi är båda i dom yngre tonåren och jag kan höra min och Christers far skratta och mysa av lycka när dom öppnar sin surströmingsburk ute på altanen. Det är nästan så doften finns där också. Och även om våra fäder är borta från jordelivet så kommer dom till oss och vi får vandra runt där tillsammans. Det blir svårt att sätta ord på våran stund där, men magi kan vara ett. Och det bubblar starkt inombords, som om vemod och lycka singlar slant om känslorna. Man är inte förberedd alls på vad som komma skall, och små saker framkallar stora känslor. Jag bara konstaterar att min barndom har skapat många glada och fina minnen.

Vi blir kvar vid stugan en bra stund, men till slut vandrar vi tillbaka ner mot kanalen igen.
Solen har nu helt tryckt bort det sista av morgonens täta dimma och när vi åter kommer ut från kanalen så ligger fjärden helt blank och indränkt i solsken.

Länsöfjärden.

Vi gör också ett besök i den gamla båthamnen och går även där iland för en stunds tillbakablick.

Chrillan vandrar längs den "gamla" bryggan.

Efter att ha tillbringat större delen av dagen i våra gamla farvatten och gjort många fina och minnesvärda landstigningar så bryter vi upp och lämnar Sandika bakom oss och styr ut mot öppnare skärgård. Vi badar i solsken när vi åker igenom Tvärnösundet och spanar in bryggan där scener ur den klassiska Badjävlar av Lars Molin spelades in, Galtfjärden öppnar upp och vi stryker utmed land på Medholmen i vår färd upp mot Vingeskär. Också det en ö som Chrillan och jag besökte i våra ungdomsår, då ofta med kamrorna i högsta hugg. Ön har väldigt fina formationer i berget, och på vissa ställen ser det ut som marmor som rinner ner i havet.
Tyvärr kan vi inte gå iland eftersom ön idag är bebyggd.
Nu återstår väl bara en sak på vår resa. Vårat fiske.
För fiska gjorde vi mycket då tillsammans, även om vi vid något enstaka tillfälle blev brädade av syrran, som efter att vi hade kämpat en hel natt i jakten på gädda, kom ut på morgonen med våra föräldrar och drog två gäddor alldeles intill våra båtar.
Nu fanns ingen syrra i närheten och vi kunde försöka att för egen maskin fånga vår gädda. Det skulle få bli pricken över i;et på vår resa. Chrillan fick ett spö i handen färdigtacklat med en ZaltZam och efter att jag lyckats fånga och kroka av två gäddor så fick han äntligen kroka en grön gäddmadam. Lyckan var total.

Årets kanske viktigaste gädda.

Dagen började nu att gå mot sitt slut, och utmed Enskärs strandlinje lät vi båten stilla driva fram samtidigt som vi försökte suga ut det sista ur dagen. Att få en sådan här dag i mitten av oktober, med ett stilla hav och en värmande sol hör till ovanligheterna och är få förunnat. Och det vill till att man inser sin lycka och uppskattar stunden precis så som den är. När andra skyndar fram genom livet i jakten på lyckan så inser dom inte att den kanske finns närmare än dom tror. Och vad värre är, dom kanske inser för sent att dom redan passerat just en sådan stund.
Jag värdesätter min båt och möjligheten att få komma ut på havet och det med lika stor förälskelse varje gång. Och får jag sen dela min stund, med min familj eller mina fiskande vänner så gör det bara upplevelsen starkare. Att jag sen fick vara med och göra den här resan tillsammans med Christer, ja det var magi.
-Eller hur Christer?

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸On the sea where the dreams are never ending¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Den sista Färden.

Detta kan ha varit årets sista gäddåk i min båt. Till nästa helg så landas hon och täcks in för vintern. Så det var med lite vemod som jag steg i båten imorse. Fluganberg och Granaten var också med på resan. Vi hade betydligt mycket bättre vind än förra resan. Att denna resa skulle ge lika mycket gädda trodde nog ingen av oss på. Men ribban var ju satt, 28 stycken landade och den gången avgick Granaten med segern med 10 stycken krokade.
Och det var också han som startade med den första krokningen för dagen. En liten gädda på dryga kilot var snabbt upp i båten och vände.

Maken av fräckhet fick vi också vara med om, när två äldre herrar kom ut och tog upp sina nät alldeles intill oss. Just att dom fiskade med nät var inte det fräcka utan mera hur dom fiskade. Med bara ett korkflöte i ena änden och fler än tre nät var direkt tjuvfiske. Utan att blinka körde dom bredvid oss och började att vittja. Tänk om man haft ett fiskekontrollantsmärke att ta upp.

Så, nog om det tråkiga nu.
Det var lite trögstartat idag. Gäddorna visade sig var mer försiktiga och det dröjde innan gädda nummer två kom i båten.

Fluganberg med en gröning på strax över 4 kg.

Vädret blev snabbt sämre, och regnet som utlovats först under eftermiddagen drog nu in över oss med en otroligt vacker regnbåge i sitt följe.

Inte alla dagar på sjön har vackert väder.

Gäddorna kom lite då och då, men inte för kaptenen i aktern. För honom var det riktigt trögt. En tappad medan dom andra fick börja hålla räkningen mellan sig.

Ytterligare en Gädda som snabbt återutsattes.

Det var först när vi kom till en för mig helt ny vik, ofiskad för mig tidigare som det började hända något för mig, och innan vi bröt för fika så var jag ikapp mina vänner i fören.

Rehnet gav med sig tillslut och dom sista timmarna på sjön blev riktigt fina, kall klar och frisk luft.

Betet för dagen var som vanligt Zalt Zam, men också jigg som Fluganberg körde periodvis gav fisk. Lite motgångar dock i våra Zaltboxar, och efter dagen så kunde vi räkna in några lik av dom, en som gick helt av och två som skeden sprack på. Säsongen har varit lång, och nu börjar det synas i betesboxarna. Tur då att vintern är lång så att man hinner fylla på innan våren kommer igen.

Ett av alla gamla vrak som finns i skärgården runt Herräng.

Hur slutade då dagen, jo idag fick jag avgå med segern på 5 gäddor, tätt följd av Granaten på 4 stycken och Fluganberg med 3. Han ståtade dock med dagens största på strax över 4 kg.

12 Gäddor i båten så här på avslutningsdagen kan väl ändå räknas som godkänt.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Ny tur bland tången.

Havet hade lugnat sig betydligt när jag ikväll åter parkerade bilen vid havsöringsviken. Ikväll fick jag sällskap av Granaten.
Solens sista strålar träffar endast udden utanför oss, men bara för en kort stund innan den sänker sig bakom tallskogen bakom oss.

Ikväll var vi inte ensamma på platsen, ytterligare en fiskare kastade av några vikar strax norr om oss. Av gårdagens vitskummande hav fanns endast dyningarna kvar, som i sakta mak rullande in mot stranden.

Här hugger det väl inte?

Vi fiskade oss söderut förbi flera små heta vikar utan att känna någonting. Men att dom fanns där fick jag se i den sista viken innan jag vände tillbaka mot bilen. Mitt i mitt blickfång så kastar sig 4-5 stycken decimeterstora firrar upp över ytan i vild flykt. Naturligtvis utom kasthåll för mig där jag står. Jagade av någonting var dom, men inget som ville visa sig för oss. Vi fiskar viken från båda sidor. Vi byter till och med sida, men ingenting händer. Och innan det blir allt för mörkt så vänder vi åter till bilen.

Det är en härlig känsla att stå här vid havet, när mörkret sänker sig och den ena efter den andra stjärnan framträder på himlen. Mörkret och dom tunga dyningarna skapar en nästan magisk känsla, lite åt det håller jag kan känna när jag står utvadad med flugspöt i hand, när augustikvällen sänker sig över dom jämtländska strömmarna. När synintrycken försvinner in i mörkret tar andra sinnen över, som doft och hörsel, och vågornas dova sång tillsammans med den svaga doften av tång gör att min själ sätter sig tillrätta i sinnefridens hängmatta och bara låter sig vaggas med.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Kunde inte hålla mig!

Redan igår efter jobbet så plockade jag ihop det mest nödvändiga och rattade forden ut mot kusten och mina havsöringsvikar. Lite tidigt än kanske för att söka dom nära land, men dragningskraften vart för stor.


Väl ute möttes jag av ett otroligt upprört hav. Långt ut gick vågorna otäckt höga, och resterna av dom välde in mot land, 1,5-2 meter höga kastade dom sig mot klipporna och vad värre var, dom drog med sig tång och annat grönt in och gjorde dom flesta grunda vikarna ofiskbara.


Med flytoverallen på så var jag i alla fall skyddad mot den värsta blåsten. Och jag fick sikta in mig på fiske ute på uddarna. Vilken visade sig svårt. Underarmskast för att överhuvudtaget få draget ut bland vågorna och sen en vild krigsdans för att undkomma dom värsta duscharna från det vitt skummande havet.

Men det var en skön känsla att vara tillbaka. Säsongen är igång, och den annars så trista novembermånaden har fått ett klart lyft sen jag på allvar började fiska efter vår kustöring.

Så när som på två rådjur som jag mötte på stigen så var jag helt ensam. Annat blir det om ytterligare några veckor. Då kan det vara fler som sökt sig ut till kusten för fiske.

Att havsöringen finns såg jag flera tecken på, några sargade strömmingar låg döda bland stenarna. Naturligtvis kan det också ha varit Skarv som jagat i stimmen, men öringen följer gärna efter och jagar strömmingen nära land.

Vart det någon fisk då? Nej, inte ett hugg ens svårfiskat som det var.

Och så är ju fisket efter öring, ibland så står dom bara där och man får chansen till en krokning för att sen bli långt mellan huggen.

Lågt ut bland dom höga vågorna kom en större öppen roddbåt mot land. Motorn vrålade ilsket när den ibland inte fick ha propellern i vattnet. Den lokale fiskaren hade varit ut och tittat till sina grejor och han fick jobba hårt för att hålla kurs mot det lilla hamninloppet.

Det är "håriga män" roslagsgubbarna.

När det började skymma så packade jag ihop mina grejor och åkte hemåt igen. På flera ställen utmed vägen gick det män med tunga ryggsäckar och oranga hattar, också dom påväg hem efter kanske en lyckad dag i skogen. Men nog tyckte jag att vissa av dom gick med lite väl tunga steg för att dagen skulle ha varit lyckad. Både dom och jag tar nog nya tag redan idag.

För vi lever ju på hoppet.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Nu är det väldigt nära.

Nu är det väldigt nära. Imorgon begår jag troligtvis min premiär för säsongen på Havsöringen. Vädret har varit bra några dagar, sett ur en havsörings ögon, med hård blåst och kyla och en och annan tidig snöflinga som rasat ner mot marken.
Jag kan absolut inte påstå att jag kan detta med att kroka silver, men man lär så länge man lever och föregående säsong gav en ordentlig skjuts framåt på lärlingsskalan.
Har skrivit lite om det tidigare i ett antal inlägg. Två av dom ser ni länk till här.
Snart drar silversäsongen igång. och Fredag den 13;e kom öringdansen.
Att denna säsong skall bli på samma sätt håller jag för otroligt, men visst hoppas man ju.
Havsöringsfiske är som vilket öringfiske som helst, nyckfullt. Det tar ett tag att lära sig som sagt, och man hinner byta både beten och fiskeställen många gånger innan det till slut hugger.
En ödmjuk inställning till fisken och fisket och en tro på några få beten och vädertyper gav resultat för mig. Experimentera er fram till något som passar för just erat fiske.
Jag tänkte att jag skulle öppna min lilla låda och visa lite vad jag har för beten och färger.

Några saker som jag direkt gör betesval utifrån är att ju gråare väder ju dovare färger. Och lyser sen solen från en klar himmel så byter jag till färggladare beten.
Så jag har riktat in mig på några få färger som Lila, Blå, Svart/Silver och Svart/Gul för grå dagarna och sen Grön, Röd, Orange för dom soliga dagarna.
Underlättar för mig dom dagar som öringen inte vill ta att ha få färger att välja bland, man blir lätt stirrig annars om man har regnbågens alla färger lysande emot en från lådan.
Alla som flugfiskat vet hur det kan kännas den där dagen när huggen uteblir och tafsen bara blir kortare och kortare för varje flugbyte.
Nedan ser ni en bild av dom drag som jag kör runt på. Några, som till exempel Vicke och Kinetic är lätta och går fint att veva långsamt över grunda områden vilket är bra så här på hösten när man vill hålla ett lite lägre tempo. JK,Smolti och Ludde är lite tyngre drag som man måste hålla lite högre tempo på inne på dom grunda områdena eller låta sjunka lite när du fiskar utanför 3 meters kurvan.
Förra året gjorde också ST-Epoxy flugorna entré i min ryggsäck. Och jag gjorde samma sak här, valde samma färger som på dragen. Flugorna binds av min vän Stig Torniainen i Järpen. Gå in på hans sida ( Flugfiske i Årefjällen) och titta lite, eller varför inte göra en beställning.
Tyvärr fick jag aldrig landa någon fisk på dom, men flera hugg och några fajter blev det, så att dom fiskar bra råder ingen tvekan om.
Om jag nu skulle få välja tre drag som mina favoriter, så måste det Lila/Rosa JK-Draget den Svart/Silvriga Vicken och det Svart/Gula Kinetic dragen bli mina val. Bland flugorna så fiskade en ny kreation från Stig, "The Fylking Fly" klart bäst. Den flugan damp ner i min brevlåda efter att jag skrivit om hur bra JK-Draget fiskade.

En sak som jag också lärde mig under föregående säsong var att byta krokar och montera ytterligare en ring mellan drag och krok. Numera kör jag bara med krokar i storlek 4 och 6.
Och i storlek 6 använder jag också en kortskaftad krok. Jag upplever den som mycket enklare att kroka loss snabbt vid återutsättning.
Sen monterar jag alltså också en ring till mellan krok och drag, vilket gör att fisken inte sliter sig lika ofta.

När det gäller krokval så är det mycket efter tycke och smak och det finns säkert lika många idéer som det finns krokar. Testa er fram till vad som passar just er.

Spö och lina då slutligen. Jag fiskar uteslutande med haspel och ett ganska långt spö och där toppdelen är ganska mjuk. Det gör att jag kastar ganska långt men har bra ryggrad när väl fisken krokats till fajt. Som lina är det flätlina som gäller. Öringen kan ibland bara gå och stöta till draget och det känner man knappast med en nylonlina. Flätlinan ger bra kontakt med betet hela tiden och man är snabb till mothugg vid hugg eller vevstopp när dom bara stöter till lite.
Förra året böt jag till en vit flätlina vilken visade sig fungera bra.

Men återigen, spöval, linaval och rulle är också det saker som du själv måste känna vad som passar just ditt fiske. Valen är många. I Norrtälje finns en mycket välsorterad fiskebutik (Dogger) där många av dom betena jag skrivit om finns och där du kan få bra hjälp att plocka ihop en bra utrustning.

Nu återstår väl bara fiskeplatserna då. Generellt kan man säga att hela Väddökusten och upp mot Singö är bra platser. Också i områdena kring Kapellskär är bra om man vill söka dom från land. Har man sen båt så blir urvalen än större. Kommande säsong så skall vi försöka att leta upp lite för oss nya ställen. Fisketrycket är ganska hårt periodvis på dom mera kända platserna så det kan vara bra att ha några ess i rockärmen.

Till sist, och jag kan inte nog understyrka detta. Ha respekt för dom regler och förbudszoner som finns. Mycket av det kan du läsa dig till bland annat i Fiskeguiden över Stockholmslän.
Släpp tillbaka färgad fisk, alltså fisk som antagit lekdräkt. Och ta inte mer än du behöver, kaggefiskare göre sig icke besvär helt enkelt.
Följer vi detta så kommer vi fortsatt att ha ett fint fiske efter havsöring utmed vår fina roslagskust.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Än finns det ett litet hopp!

Det jag missade när jag gjorde min åkning bland potentiella Havsöringsåar i min närhet, det fick syrran syn på igår mitt i solgasset.
För en fiskare och vattenvän var det en skön läsning och fina bilder. Kolla in hennes blogg, Fågel fisk eller mitt i mellan
Idag är det fotboll för hela slanten, men jag försöker nog få till ett stopp vid ån för att se om även jag kan få syn på öringarna!

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Båtrekord i snålblåsten.

Klockan visar 04:00 när jag vaknar första gången. Hårt regn och till och med hagel ute, på detta hård blåst. Somnar om och hoppas det skall lägga sig till lite senare. Klockan står på väckning 06:00 men som vanligt sådana här dagar så är jag redan vaken då den slår igång sitt elaka tjutande. Konstigt det där, att man vaknar före klockan vissa dagar och andra inte.
Kan det ha att göra med att jag idag är ledig från jobbet och skall ut på havet med två vänner.

När barnen går ner till bussen för en dag i skolan så hoppar jag in i bilen för en dag på havet. Vi har stämt möte strax efter åtta Granaten, Fluganberg och jag. Vädret är uppklarnande men den hårda blåsten är kvar och ute på fjärden skummar vattnet vitt. När allt är lastat så smyger vi utmed land för att ta oss till en vik som kan ge lite lä för fiske.

Fluganberg och Granaten i morgonsol.

Efter bara några kast hugger den första gäddan för dagen på min Zalt Zam. Ni som följer mina inlägg hade nog gissat vad som satt på tafsen. Nästa Gädda som krokas är Granatens.

Action vid båtrelingen.

Efter att ha fiskat av några vikar innan klockan salgit 11:00, så kan vi räkna in 11 krokade gäddor. Dock ingen med storlek, utan alla ligger mellan 1-2,5kg. Många av dom vi får hugger på frivatten vilket ger tydlig signal om att dom verkligen är på hugget.

Zalt Zam i blått och Papegojfärg, var det som gav mest gäddor för dagen.

I bakgrunden av bilden ovan ser ni ett svanpar med bara en unge. Det lite konstiga med det var att ungen var långt ifrån flygfärdig. Den hade bara två små gråludna kycklingvingar som den flaxade med lite då och då. Det är inte den första vi sett nu i höst som varit så liten. Den kan aldrig hinna bli flygfärdig innan vintern kommer, och går troligtvis en säker död till mötes. Frågan är varför svanarna är så sena i år med sin häckning?

Eftermiddagens fiske startade vi i Granatens gamla hemmavatten. Och vilken start sen.
Efter en kort stund står vi och trillar fisk samtidigt alla tre. Tidigare hade vi bara haft dubbelhugg men nu kom alltså ett trippelhugg!
Och nu började en räkningstävling på allvar ta fart i båten. Man fick räkna in fisken om man tagit i tafsen. Vi höll jämna steg med varandra hela tiden.

Fluganberg med dagens största Gädda på 5kg.

Vid en av vasskanterna vi fiskar av, får vi på en kort stund 6 gäddor. Vilket gör ställningen i båten fortsatt jämn, med en liten övervikt till Fluganbergs favör.

Höst i Roslagens skärgård.

Solen har bara varit upp och vänt och det börjar bli sen eftermiddag när vi gör våra sista kast för dagen, och jag får kroka av min sista gädda, vilket ger ett sammanlagt antal på nio gäddor för mig. Fluganberg kan också han räkna in nio gäddor och bäst för dagen blev Granaten med tio. Totalt 28 Gäddor landade vilket är nytt båtrekord. Det tidigare löd på 26 krokade. Också den gången vill jag minnas att Granaten fanns i båten.

Den sista och kanske minsta gäddan för dagen krokas loss och släpps fri.

Nu återstår tyvärr inte många båtdagar av denna säsong, efter nästkommande helg så tas hon upp och läggs i vinterförvar. Men jag hoppas hinna ut några gånger till innan presenningen dras över båten. Dagar som den idag är få så här sent på hösten och trots den hårda vinden så fick vi en solig och fin dag till sjöss. I lävikarna värmde solen ordentligt och kanske var det just det som fick fart på den gröne jägaren.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Havsöringsspan!!

I roslagen finns mängder av åar och bäckar som mynnar i havet och i några av dom pågår bra projekt för att skapa bra förutsättningar för att havsöringen skall kunna gå upp för lek. Men sen finns det också några som har bra förutsättningar, och där det har bedrivits någon form av arbete för att skapa detta, men som numera är avsomnande projekt.

Fin del av ån, som skulle kunna hålla lekande öring.

Jag gjorde idag en tripp ut i naturen för att se om det mot förmodan kunde gå att se någon stjärtspole i någon av dessa sovande, för att inte säga avstannande projekt.
Första besöket var vid en liten å som mynnar i en havsvik nära där jag bor. Lågt vattenstånd och en totalt igenväxt å var synen som mötte mig.

Stockholms stad gjorde isättning av smolt på denna plats under några år, och fram tills för några säsonger sen gick det att få syn på öring i ån. Men nu var här helt stilla. Dom enda ringarna som bröt vattenytan var dom som blev när höstlöven föll.

Ni ser rätt, det finns en å där någonstans.

Åkte vidare till nästa å. Här gjordes ett elfiske precis innan leken, och en liten gädda och en abborre blev resultatet. Man konstaterade också att det mesta av lekgruset hade spolats bort.
Alltså, också det en avstannat projekt.

Här såg man ofta havsöring för bara några år sedan.

Om det är ointresse eller det faktum att i och kring dom vattendrag vi har här så finns en mängd vatten- och markägare som är rädda för överdämningar och att folk skall springa på nysådda åkrar till exempel, vet jag inte. Men något gör att arbetet läggs ner. Kanske har det involverats för få människor i arbete, vilket sen gjort att dom få som funnits inte orkar hela vägen.

Jag har min egen tro och slutsats på vilka problem som syns i dom tomma åarna. Övergödning, för många intressenter kring åarna. Strandnära nätfiske i våra havsvikar är bara några av dom problem som finns. Också det faktum att projekten startats utan att man haft något direkt mål med det, utan bara satt ut smolt och låtit tiden haft sin gång. Det funkar säkert några år, men den här typen av åtgärd kräver tydliga mål och hårt arbete under en längre tid. Man måste försöka få med sig mark- och vattenägare och visa på vinsterna med att restaurera en å eller en bäck. Jag är ingen utbildad biolog men förstår i alla fall så mycket att en å som inte rinner rak genom ett åkerlandskap och där den stilla vattenspegeln då och då bryts av en fors eller strömnacke är bättre för miljön än dess raka motsats.

Vi är några stycken som vid fler tillfällen pratat över en kopp kaffe om att kanske starta upp en nytt projekt i syfte att åter få se havsöring i våra vattendrag.

Nu skall jag inte sitta här och bara vara dysterkvist. Det finns också dessa vattens motsatser. Man kan till exempel bara åka dom fyra milen in till Norrtälje för att se vilket fint arbete som gjorts i Norrtäljeån. Det är en berömvärd insats, men som också krävt mycket jobb under lång tid. Idag kan man gå utmed ån och på flera ställen se stor fin havsöring gå till för lek.

Ett projekt som utifrån sett haft ett tydligt mål och som är utdraget under lång tid. Kanske kan man söka hjälp där för att damma av några av havsöringsprojekten längre norrut i komunen.

Och till sist, för er som kanske undrat hur det gått med mina abborrar i karet.

Någon föll naturligtvis bort, men dom flesta har klarat sig väldigt bra, och äter idag vilt av allt som serveras. På menyn står ofta frysta skalade räkor. Dom växer hela tiden, vilket är kul att se.

Tobias fick filma medans dom fick mat.

Fick napp på ytterligare en fiskeblogg idag. "Fiskemorsan" gör ett besök, ni kommer inte att bli besvikna. Jag har haft många skratt under läsningen idag.
Och när ni ändå är ute på lite bloggresa, kolla även in min systers blogg. Inte så mycket fiske kanske, men absolut många tänkvärda och fina ord.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Förutsättningarna finns, men projektet är avstannat.

Försiktiga fiskar i kylan.

Hur gör man om man sitter fast i en jourvecka och man bara måste få fiska. Jo man tar komp ledigt över dagen så löser man allt på ett bräde.

Innan jag hinner ut ur Hallstavik, så har trafikradion varnat två gånger. Två singelolyckor. Termometern i bilen visar på minus en grad och vägen är blank sen regnet igår kväll.
Jag är på väg upp till Fyrväpplingen för en dags fiske efter regnbåge. Fluganberg är redan på plats och möter upp mig när jag parkerat bilen. Bryggan och båtarna är frostbitna och det gnisslar om årtullarna när jag tar dom första årtagen.

Hela förmiddagen går och jag tappar den ena fisken efter den andra. Kör med en av mina ST Epoxy vilket visar sig funka, så när som på att ingen vill kroka fast. Byter till mindre fluga, och samma sak händer. Hugg men ingen fast fisk.
Gubbarna som ideligen ror förbi mig, fiskar med små rappala och skeddrag och där fastnar fiske efter fisk. Nytt flugbyte, och denna gång en Black Martinez.

Och nu äntligen, Fast fisk!

Ingen jätte, men perfekt för ändamålet. Anneli och jag firar 2 år idag, och hon skall bli bjuden på en fiskmiddag.

När min fiskedag är över så kan jag räkna in 6-7 tappade fiskar och en krokad.

Sådan tur då att det i alla fall blev en.

Nästa fredag är också den bokad för fiske. Då har jag min jourlediga dag, så det blir att välja mellan båten eller strandhugg på havsörings ställena.

Väder och vind avgör.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>