onsdag 23 december 2009
måndag 21 december 2009
Nu vänder det
Några dagar kvar till julafton och på bordet ligger en för dagen inhandlad Gravad Lax, uppskuren och väl inslagen i sin vakuumförpackning.
En ganska målande bild av, hur väl jag lyckats i mina kära havsvikar i jakten på julöringen.
Mitt misslyckande ligger inslaget i vakuumförpackningen på köksbordet.
En ganska målande bild av, hur väl jag lyckats i mina kära havsvikar i jakten på julöringen.
Mitt misslyckande ligger inslaget i vakuumförpackningen på köksbordet.Roslagen ligger nu väldigt väl inpackat i ett tjockt fint snötäcke och det lovas fortsatt kyla över julhelgen, så vi kanske får behålla våra vita jul ändå.
Det bästa med denna dagen är att nu vänder det. Nu går vi så sakteliga mot ljusare tider.
fredag 18 december 2009
Kallt och Snö i Roslagen
11 minusgrader imorse, och inget djupt, men ändå ett litet snötäcke har lagt sig över Roslagen.
Vintern är onekligen här och det låter som att vi skall få behålla den några dagar till i alla fall.
Flugfiske var planerat till imorgon, men det ser ut som att det fryser inne.
Men som jag skrev till en fiskvän, så skall Rospiggen försöka ta sig ut innan Tomten står i dörren och blockerar vägen.
Vintern är onekligen här och det låter som att vi skall få behålla den några dagar till i alla fall.
Flugfiske var planerat till imorgon, men det ser ut som att det fryser inne.
Men som jag skrev till en fiskvän, så skall Rospiggen försöka ta sig ut innan Tomten står i dörren och blockerar vägen.
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
lördag 12 december 2009
Naturvänligt som bara den
Dagen för den årliga strandglöggen var här, och vädret visade en aningen av vinter i roslagen då det slaskat ihop små vita strängar av snö här och var på vägen ut mot kusten.
Väl därute bjöds vi på en sanslöst vacker soluppgång i eldens starkaste färger.
När väl solen sen tog sig över dimmolnen lyste den från nästan klarblå himmel den korta stund den visade sig.
Fisket, -ja jag vet inte om det är något att skriva hem och berätta om!
Vi gick bom även idag, och nu fanns inga förklaringar längre runt brasan där vi satt och smuttade på glöggen och åt av annat gott som dukats upp.
Nä, vi gick över till att prata Harrfiske istället och annat kul.
Vi som samlades runt elden idag var Fluganberg, Granaten, Mårtensson och Mr Troutlaw plus jag själv.
Detta år stod Granaten och Mårtensson för godsakerna.
Fluganberg och Mr Troutlaw i samspråk.
När väl glöggandet var klart vidtog en stunds fiske igen, men inte heller den värmande glöggen kunde göra något åt det faktum att fisken uteblev. Naturvänligt som bara den.
Dock var det ett trevligt sätt att umgås på och jag måste tillstå att vi alla värnar lika mycket om det en sådan här dag, som själva fisken.
Jag menar, på det här viset blir jag ju "tvungen" att ta mig ut igen innan jul.
-Stackars mig!!
Fluganberg in action.
Väl därute bjöds vi på en sanslöst vacker soluppgång i eldens starkaste färger.
När väl solen sen tog sig över dimmolnen lyste den från nästan klarblå himmel den korta stund den visade sig.
Fisket, -ja jag vet inte om det är något att skriva hem och berätta om!Vi gick bom även idag, och nu fanns inga förklaringar längre runt brasan där vi satt och smuttade på glöggen och åt av annat gott som dukats upp.
Nä, vi gick över till att prata Harrfiske istället och annat kul.
Vi som samlades runt elden idag var Fluganberg, Granaten, Mårtensson och Mr Troutlaw plus jag själv.
Detta år stod Granaten och Mårtensson för godsakerna.
Fluganberg och Mr Troutlaw i samspråk.Dock var det ett trevligt sätt att umgås på och jag måste tillstå att vi alla värnar lika mycket om det en sådan här dag, som själva fisken.
Jag menar, på det här viset blir jag ju "tvungen" att ta mig ut igen innan jul.
-Stackars mig!!
Fluganberg in action.·´¯`·.¸En trevlig Lucia & 3;e Advent på er·.¸ ><((((º>
torsdag 10 december 2009
En minut av längtan
På väg 321 strax efter Myrviken brukar det vara första glimten jag får av fjällen om vädret tillåter. Och varje år är det likadant, det suger till i magen och jag får dra en extra gång efter andan.
Med toppar på 1300 till 1400 meter ligger dom där Oviksfjällen, en försmak av vad som komma skall. Dom följer mig sen hela vägen upp mot mitt mål, och gång på gång ser jag dom genom min sidoruta.
Jag har ingen relation till dom fjällen på samma sätt som de som omger målet till vilken resan nästan alltid går, men ändå betyder de så mycket för mig.
Jag har sett dessa fjäll i alla tänkbara väder och årstider, ibland snöklädda då tackräcket varit lastat med skidor, ibland i sommarskrud, vacker skiftande i alla gröna nyanser som finns, på väg mot fiske eller fjällvandring. Någon gång har dom inte synts alls då gråa tunga moln svept in dess mjuka sidor.
För över fyrtio år sedan möttes vi för första gången, mina minnen från den tiden har min mor och far fått stå för, men mina egna första minnen måste vara när vi som familj tog oss upp till Ottsjö med pappas gamla Saab 95;a. Vi låg oftast i bak på kombin, jag och min, syster och sov större delen av färden. Packningen var väl inplastad på takräcket. Vi blev alltid väckta någonstans vid Rätan för att kunna vara med sista delen av färden fram. Också naturligtvis för att vi nästan alltid stannad vid naturcampingen strax efter Rätan för att äta frukost och bada om vädret tillät. Än idag så stannar jag ofta där, även om det numera är betydligt mycket mera folk där och också uppförts en kojby på platsen.
Det är en fantastisk känsla att ha fått se mina egna barn springa omkring på samma platser och leka som jag själv gjorde i deras ålder.
Ibland när jag var liten kom vi inte upp till Rätan förrän det blivit kväll och då min far jobbat hela veckan och nu var trött slog vi upp tält där för att sova och fortsätta färden dagen efter.
Jag var ofta först ut ur tältet och trampade otåligt av och ann bland dom då ganska vanliga tyska husbilarna, innan så färden fortsatte fram mot målet.
Det är egentligen fantastiskt hur någonting som är så flyktigt kan sätta sig så djupt i min själ och vara en sådan längtan varje år, och kanske speciellt nu när vi gått in i den mörka årstiden.
Den första blicken av dessa fjällsidor varar kanske knappt en minut, om man håller hastighetsgränsen, sen är dom borta för att dyka upp igen längre fram på vägen. Men just denna minut är den speciella.
Tänker man sen efter hur många gånger jag passerat just denna plats så måste tiden jag fått under alla dessa år vara väldigt liten, kanske en timme totalt under snart 43 års tid. Ändå har dom gjort så starkt intryck på mig.
Jag kan bara finna två ord som passar in på detta, och det är längtan och kärlek.
Jag slås av tanken på hur både jag och världen runt omkring dom har förändrats genom åren. Också tankar på med hur många människor jag delat just den där stunden med, människor som har betytt och betyder mycket för mig, som min familj och fiskevänner. Jag har också vid några enstaka tillfällen i yngre år fått möta dom ensam tillsammans med min trotjänare då under många år, en orange volvo 142;a.
Fortfarande med samma mål, Ottsjö.
Tänk bara på musiken som spelats ur bilens högtalare, eller på vilka kläder jag haft på mig, hur modet sett ut.
Ändå så har Oviksfjällen legat där på samma sätt, lika inbjudande och välkomnande som alltid.
För mig är dom den välkomstdrink jag får när jag kommer tillbaka till Jämtland varje år, eller som en röst som svara när du kommer hem efter en dag på jobbet och ropar hallå i hallen och någon svarar glatt inifrån huset eller lägenheten. Det är samma värme, samma känsla som kommer över mig, jag är hemma.
Fiske då?
Ja till helgen vankas det glögg på stranden vid våra silvervatten. Ny tradition som är väldigt trevlig. Hoppas att öringen också känner för lite smak av glögg och pepparkaka. Och kanske avsluta med en rejäl tugga i våra kustwobblers.
Rapport kommer.
Med toppar på 1300 till 1400 meter ligger dom där Oviksfjällen, en försmak av vad som komma skall. Dom följer mig sen hela vägen upp mot mitt mål, och gång på gång ser jag dom genom min sidoruta.
Jag har ingen relation till dom fjällen på samma sätt som de som omger målet till vilken resan nästan alltid går, men ändå betyder de så mycket för mig.
Jag har sett dessa fjäll i alla tänkbara väder och årstider, ibland snöklädda då tackräcket varit lastat med skidor, ibland i sommarskrud, vacker skiftande i alla gröna nyanser som finns, på väg mot fiske eller fjällvandring. Någon gång har dom inte synts alls då gråa tunga moln svept in dess mjuka sidor.
För över fyrtio år sedan möttes vi för första gången, mina minnen från den tiden har min mor och far fått stå för, men mina egna första minnen måste vara när vi som familj tog oss upp till Ottsjö med pappas gamla Saab 95;a. Vi låg oftast i bak på kombin, jag och min, syster och sov större delen av färden. Packningen var väl inplastad på takräcket. Vi blev alltid väckta någonstans vid Rätan för att kunna vara med sista delen av färden fram. Också naturligtvis för att vi nästan alltid stannad vid naturcampingen strax efter Rätan för att äta frukost och bada om vädret tillät. Än idag så stannar jag ofta där, även om det numera är betydligt mycket mera folk där och också uppförts en kojby på platsen.
Det är en fantastisk känsla att ha fått se mina egna barn springa omkring på samma platser och leka som jag själv gjorde i deras ålder.
Ibland när jag var liten kom vi inte upp till Rätan förrän det blivit kväll och då min far jobbat hela veckan och nu var trött slog vi upp tält där för att sova och fortsätta färden dagen efter.
Jag var ofta först ut ur tältet och trampade otåligt av och ann bland dom då ganska vanliga tyska husbilarna, innan så färden fortsatte fram mot målet.
Det är egentligen fantastiskt hur någonting som är så flyktigt kan sätta sig så djupt i min själ och vara en sådan längtan varje år, och kanske speciellt nu när vi gått in i den mörka årstiden.
Den första blicken av dessa fjällsidor varar kanske knappt en minut, om man håller hastighetsgränsen, sen är dom borta för att dyka upp igen längre fram på vägen. Men just denna minut är den speciella.
Tänker man sen efter hur många gånger jag passerat just denna plats så måste tiden jag fått under alla dessa år vara väldigt liten, kanske en timme totalt under snart 43 års tid. Ändå har dom gjort så starkt intryck på mig.
Jag kan bara finna två ord som passar in på detta, och det är längtan och kärlek.
Jag slås av tanken på hur både jag och världen runt omkring dom har förändrats genom åren. Också tankar på med hur många människor jag delat just den där stunden med, människor som har betytt och betyder mycket för mig, som min familj och fiskevänner. Jag har också vid några enstaka tillfällen i yngre år fått möta dom ensam tillsammans med min trotjänare då under många år, en orange volvo 142;a.
Fortfarande med samma mål, Ottsjö.
Tänk bara på musiken som spelats ur bilens högtalare, eller på vilka kläder jag haft på mig, hur modet sett ut.
Ändå så har Oviksfjällen legat där på samma sätt, lika inbjudande och välkomnande som alltid.
För mig är dom den välkomstdrink jag får när jag kommer tillbaka till Jämtland varje år, eller som en röst som svara när du kommer hem efter en dag på jobbet och ropar hallå i hallen och någon svarar glatt inifrån huset eller lägenheten. Det är samma värme, samma känsla som kommer över mig, jag är hemma.
Fiske då?
Ja till helgen vankas det glögg på stranden vid våra silvervatten. Ny tradition som är väldigt trevlig. Hoppas att öringen också känner för lite smak av glögg och pepparkaka. Och kanske avsluta med en rejäl tugga i våra kustwobblers.
Rapport kommer.
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
söndag 6 december 2009
Gick återigen tomma hem.
Kameran på utlåning, mobilen kvar i bilen. Men vad gör det en sådan här dag.
2;a advent och återigen så regnar det över roslagen efter några dagar med minusgrader.
Klockan var strax före 08:00 när vi, jag, Mårtensson och Fluganberg landade ute vid kusten.
Krängde på mig vadare och jacka för att skydda mig från regnet, men vad gör det när vadarna läcker som ett såll.
Några timmar senar, blöt om foten bröt vi dagens fiske då parkeringen började bli allt för trång.
Det märks att vi är många som jagar silver så här års.
Det mest upphetsande för dagen var den tretåiga måsen som låg och segelflög strax ovanför dyningarna.
Mårtensson tyckte sig känna ett hugg men vi andra fick dra draget i botten för att få lite huggkänsla.
Väder och vind var annars riktigt bra för dom skygga öringarna men vad hjälpte det.
Nu laddas det om inför nästa helg, då vi kör vår nya tradition, strandlöggen.
Och kanske kanske kommer då äntligen årets första landade öring.
Nu väntar dagens familjeevenemang.
Konsert i Norrtälje, The Royal Ghost.
Såg premiären i våras och tyckte den var så pass bra att jag vill se den igen, nu med hela familjen.
2;a advent och återigen så regnar det över roslagen efter några dagar med minusgrader.
Klockan var strax före 08:00 när vi, jag, Mårtensson och Fluganberg landade ute vid kusten.
Krängde på mig vadare och jacka för att skydda mig från regnet, men vad gör det när vadarna läcker som ett såll.
Några timmar senar, blöt om foten bröt vi dagens fiske då parkeringen började bli allt för trång.
Det märks att vi är många som jagar silver så här års.
Det mest upphetsande för dagen var den tretåiga måsen som låg och segelflög strax ovanför dyningarna.
Mårtensson tyckte sig känna ett hugg men vi andra fick dra draget i botten för att få lite huggkänsla.
Väder och vind var annars riktigt bra för dom skygga öringarna men vad hjälpte det.
Nu laddas det om inför nästa helg, då vi kör vår nya tradition, strandlöggen.
Och kanske kanske kommer då äntligen årets första landade öring.
Nu väntar dagens familjeevenemang.
Konsert i Norrtälje, The Royal Ghost.
Såg premiären i våras och tyckte den var så pass bra att jag vill se den igen, nu med hela familjen.
fredag 4 december 2009
Återblick # 3
Dags för sista återblicken!
Tänkte idag avsluta med det som kanske ligger mig närmast om hjärtat när det gäller fisket, Flugfisket! Både här på hemmaplan men också Jämtlandsresorna.
Tänkte idag avsluta med det som kanske ligger mig närmast om hjärtat när det gäller fisket, Flugfisket! Både här på hemmaplan men också Jämtlandsresorna.
Flugfisket på hemmaplanÅret fiske inleddes ganska tidigt då jag begick en premiär för mig. Med flugspöt i handen klev jag ner i Norrtälje ån den 23 januari tillsamman med fluganberg. Några hugg blev resultatet, men skönt att årets fiske var igång. Och bättre kan det inte ha börjat än med flugspöt i handen.
Flugspöt fick sen ligga och vänta, men den 1;a maj åkte jag och fluganberg till Testeboån för att pröva lyckan. Vårflod gjorde det svårfiskat, men årets första lilla harr landades.
Fisket efter regnbåge startades också i början av maj. Och för mig blev det inte så många resor under året, men några bågar landades i alla fall under året.
Flugspöt fick sen ligga och vänta, men den 1;a maj åkte jag och fluganberg till Testeboån för att pröva lyckan. Vårflod gjorde det svårfiskat, men årets första lilla harr landades.
Fisket efter regnbåge startades också i början av maj. Och för mig blev det inte så många resor under året, men några bågar landades i alla fall under året.
Jämtland 1;a resan
Jag och killarna for iväg, tillsammans med Mårtensson och hans son redan i början av juni. Fisket var så där för oss. Toppen på den resan var mina två öringar på halvkilot och strax under kilot, fiskar jag tog en av våra sista kvällar i storån.
(Läs mer)
Flugbindar´n i slagläge på den plats vi båda nu längtar tillbaka till.
Jämtland 2;a resan
Årets andra resa i slutet på augusti, då jag och Mårtensson, Fluganberg och Granaten åter landade i ottsjö, på jakt efter storöringen. Några intensiva fiskedagar där jag också fick träff på ytterligare en fiskande vän från Åredalen, Lunkan, och tillsammans med honom och hans vän Stenhuggar´n fiskade vi av en fin del av en ström en stormig natt.
Det blev nu ingen storöring. Fluganberg landade vad som skulle bli resans största den stormiga natten, en öring på kring 0,7kg. Men vi hade flera fina kontakter med större fisk. Mårtensson tog också han en skaplig öring i min lilla favorit å.
(Läs mer)
Det var meningen att det skulle bli en jämtlands resa nr 3 också, men då hamna jag i sjuksängen tyvärr.Sen kan jag ju inte låta bli att visa er bilden av en brusande ström från västra jämtland.
Det är tydligen svårt för Vattenfall och alla deras "polare" Jämtkraft, Skelleftekraft, Eon mm att bestämma sig. Antingen så fyller dom upp så forsarna tystnar, eller så täpper dom till. Att släppa en del av vatten förbi är tydligen väldigt svårt. Att bygga vandringsvägar för fisk är också svårt, eller att sätta hinder som gör att Ålar, Smolt och annat vattenlevande inte tuggas till fiskleverolja redan i strömmen är tydligen också väldigt svårt.Men att investera i Kolkraftverk är tydligen väldigt lätt.
Att som Vattenfall eller någon av dom andra aktörerna på markanden påstå att man sysslar med miljövänlig och förnyelsebar energi anser jag vara, att på samma gång idiotförklara ett helt lands befolkning.
Varför tvingas inte Kraftbolagen in i något liknande som Svenska Spel gör självmant?
Där går en stor summa pengar av den årligen vinsten tillbaka till riksidrottsförbundet för att ge stöd åt utveckling inom idrottsrörelsen.
Om kraftbolagen bara skulle låta 5% av sin vinst " gå tillbaka" skulle det ge en stor summa pengar, som i sin tur skulle kunna investeras i något som dom själva tydligen är helt okapabla till att göra, nämnligen förnyelsebara resurser.
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
söndag 29 november 2009
In i dimman....
-1:a advent!
Otroligt vad fort det går nu. Tycker inte att det var allt för länge sedan som jag fort runt på havet med t-shirt och shorts.
Ljusstakarna och stjärnorna var på plats sen igår, och några av dom andra jobben för dagen mådde nog inte så illa av att vänta några timmar medans jag tog mig en tur ut till kusten igen för att jaga lite efter silver.
Fluganberg hämtade mig, och sen tog vi upp Granaten innan vi begav oss ut.
Några små dyningar rullade in mot land annars låg havet nästan stilla. Kameran var på andra uppdrag denna helg, så det fick bli mobilen som aggerade kamera för dagen.
Fluganberg gör dom första kasten i morgonljuset.
En kort promenad och jag är framme vid min egna lilla speciella vik. Står en stund en bit från stranden och spanar ut över vattnet, och där!! bara ett tiotal meter ut bryter en fisk ytan.
Jag smyger ner mot strandkanten och gör ett kort kast mot dom ringar som är kvar på vattenytan.
Ingenting händer.
Kastar igen, men nu närmare land och då kommer hugget.
Fisken gör inga hopp utan mer rullar in mot mig. Eftersom mina vadare läcker så är dom kvar hemma, vilket också ger önskat resultat om man är en liten öring kring kilot.
När han får grundkänning under buken, rullar han ytterligare några gånger och spottar sen retfullt enkelt ut mitt drag igen. Det bildas en liten plog efter honom när han flyr ut mot djupet igen.
I halvtid så är det samling för en fika. Bortsett från min tappade fisk, så har vi haft flera stötar med tillhörande virvel i ytan.
Vi ackompanjeras av både KSP och Granatgevär från skjutfältet där vi sitter.
Flera gånger blir vi överflugna av en havsörn som ser lite irriterad ut över att få sin söndagsmorgon sönderskjuten.
När vi fikat klart kör vi ytterligare en stund i den allt mer värmande solen.
På långt håll hör vi plötsligt en dov ton, jag känner igen den. Det är varningen från fyren att dimma är påväg.
Och inom någon halvtimma så är vår soliga 1;a adventmorgon borta och en tjock dimma har lagt sig över hela kusten.
Vi bryter där, och känner oss nog ganska nöjda ändå. Öringen var och är pågång.
Ett hopp tändes om fortsatta fisken och fiskar.
Lite grummel i glädjebägaren var dock att vår kaggefiskare från förra säsongen, han med näten, var tillbaka igen. Nästa gång blir det storspöt, 0,80mm nylon och en redig trekrok med i packningen tror jag. Sen blir det till att knyppla för vår mindre kära nätfiskare.
Otroligt vad fort det går nu. Tycker inte att det var allt för länge sedan som jag fort runt på havet med t-shirt och shorts.
Ljusstakarna och stjärnorna var på plats sen igår, och några av dom andra jobben för dagen mådde nog inte så illa av att vänta några timmar medans jag tog mig en tur ut till kusten igen för att jaga lite efter silver.
Fluganberg hämtade mig, och sen tog vi upp Granaten innan vi begav oss ut.
Några små dyningar rullade in mot land annars låg havet nästan stilla. Kameran var på andra uppdrag denna helg, så det fick bli mobilen som aggerade kamera för dagen.
Fluganberg gör dom första kasten i morgonljuset.Redan i mina första kast har jag kontakt. En liten öring på ca 30cm jagar draget in bland stenarna för att sen försvinna. Kastar igen, och han är efter igen.
Nu blir han stående bara några meter ifrån mig, förvånad över att hans byte bara försvann.
Kastar igen, och när draget kommer in mot honom blir det full attack, men miss.
Om det är av ren glädje över att han klara sig vet jag inte, men det sista jag ser av honom är ett delfinhopp någon meter från land.
Nu börjar solen att kämpa sig genom molnen, och himlen ovanför oss spricker upp och blir klarblå. Dimman från skogen sveper ut mot stranden och när den kommer ut över vattnet försvinner den i solens värmande strålar.
En kort promenad och jag är framme vid min egna lilla speciella vik. Står en stund en bit från stranden och spanar ut över vattnet, och där!! bara ett tiotal meter ut bryter en fisk ytan.
Jag smyger ner mot strandkanten och gör ett kort kast mot dom ringar som är kvar på vattenytan.
Ingenting händer.
Kastar igen, men nu närmare land och då kommer hugget.
Fisken gör inga hopp utan mer rullar in mot mig. Eftersom mina vadare läcker så är dom kvar hemma, vilket också ger önskat resultat om man är en liten öring kring kilot.
När han får grundkänning under buken, rullar han ytterligare några gånger och spottar sen retfullt enkelt ut mitt drag igen. Det bildas en liten plog efter honom när han flyr ut mot djupet igen.
I halvtid så är det samling för en fika. Bortsett från min tappade fisk, så har vi haft flera stötar med tillhörande virvel i ytan.
Vi ackompanjeras av både KSP och Granatgevär från skjutfältet där vi sitter.
Flera gånger blir vi överflugna av en havsörn som ser lite irriterad ut över att få sin söndagsmorgon sönderskjuten.
När vi fikat klart kör vi ytterligare en stund i den allt mer värmande solen.
På långt håll hör vi plötsligt en dov ton, jag känner igen den. Det är varningen från fyren att dimma är påväg.
Och inom någon halvtimma så är vår soliga 1;a adventmorgon borta och en tjock dimma har lagt sig över hela kusten.
Vi bryter där, och känner oss nog ganska nöjda ändå. Öringen var och är pågång.
Ett hopp tändes om fortsatta fisken och fiskar.
Lite grummel i glädjebägaren var dock att vår kaggefiskare från förra säsongen, han med näten, var tillbaka igen. Nästa gång blir det storspöt, 0,80mm nylon och en redig trekrok med i packningen tror jag. Sen blir det till att knyppla för vår mindre kära nätfiskare.
·´¯`·.¸En trevlig 1;a advent & Skitfiske på er·.¸ ><((((º>
fredag 27 november 2009
Allt är inte som det ser ut!!
Det kom ett mail idag!!
I reklamkampanjen ”Ursprungsmärkt el på riktigt” visar Jämtkraft enforspaddlare som far genom sprudlande forsar. Martin Falklind blev upprörd.- Det som händer när man bygger ett kraftverk är att forsarna försvinneroch växter och djur dör, inte bara i närheten av kraftverket, utan överstora områden.
Martin Falklind, som också är filmare, tog saken i egna händer och har nugjort en kortfilm där Jämtkrafts reklamfilm granskas. Där visar Martin hurhan tycker reklamfilmen borde ha sett ut. - I filmen ursprungsmärker jag elen åt Jämtkraft och visar exakt hur detser ut på de platser som deras el kommer ifrån. Här finns inga porlandeforsar, utan bara döda älvfåror och stängda kraftverksluckor.
Det mest komprometterande tycker Martin Falklind är Jämtkrafts val avinspelningsplats för reklamfilmen.- Den är inspelad vid Ristafallet, ett av de få områden i hela Jämtland somär skyddat mot just vattenkraft.
Tyvärr är inte Jämtkraft ensamt om denna typ av reklambudskap.Kraftindustrin lägger miljontals kronor på kampanjer som syftar till attframställa dem som miljövänliga, menar Martin Falklind.- Tänk om de istället lade pengarna på att bygga fiskvägar så att lax,öring, röding, harr med flera, kunde vandra förbi kraftverken för attfortplanta sig. - Vattenkraft må vara en förnybar energikälla, men miljövänlig är den inte.
Pressmeddelande:
JÄMTKRAFTS REKLAMFILM EN BLUFF
Jämtkrafts nya reklamkampanj har fått Martin Falklind, kändsportfiskeprofil och chefredaktör på tidningen Fiskejournalen, att reagera. Han går till och med så långt att han anklagar Jämtkraft för att bluffa. Nusvarar han med en egen ”motfilm”.
- Jämtkraft påstår att du som kund ska få reda på hur elen tillverkas ochvarifrån den kommer, men i sin reklamfilm visar de i själva verket någothelt annat. Som jag ser det försöker de lura konsumenterna att tro attvattenkraften inte påverkar naturen, säger Martin Falklind.JÄMTKRAFTS REKLAMFILM EN BLUFF
Jämtkrafts nya reklamkampanj har fått Martin Falklind, kändsportfiskeprofil och chefredaktör på tidningen Fiskejournalen, att reagera. Han går till och med så långt att han anklagar Jämtkraft för att bluffa. Nusvarar han med en egen ”motfilm”.
I reklamkampanjen ”Ursprungsmärkt el på riktigt” visar Jämtkraft enforspaddlare som far genom sprudlande forsar. Martin Falklind blev upprörd.- Det som händer när man bygger ett kraftverk är att forsarna försvinneroch växter och djur dör, inte bara i närheten av kraftverket, utan överstora områden.
Martin Falklind, som också är filmare, tog saken i egna händer och har nugjort en kortfilm där Jämtkrafts reklamfilm granskas. Där visar Martin hurhan tycker reklamfilmen borde ha sett ut. - I filmen ursprungsmärker jag elen åt Jämtkraft och visar exakt hur detser ut på de platser som deras el kommer ifrån. Här finns inga porlandeforsar, utan bara döda älvfåror och stängda kraftverksluckor.
Det mest komprometterande tycker Martin Falklind är Jämtkrafts val avinspelningsplats för reklamfilmen.- Den är inspelad vid Ristafallet, ett av de få områden i hela Jämtland somär skyddat mot just vattenkraft.
Tyvärr är inte Jämtkraft ensamt om denna typ av reklambudskap.Kraftindustrin lägger miljontals kronor på kampanjer som syftar till attframställa dem som miljövänliga, menar Martin Falklind.- Tänk om de istället lade pengarna på att bygga fiskvägar så att lax,öring, röding, harr med flera, kunde vandra förbi kraftverken för attfortplanta sig. - Vattenkraft må vara en förnybar energikälla, men miljövänlig är den inte.
Beundransvärd insats Martin. Allt stöd från många av oss.
torsdag 26 november 2009
Återblick # 2
I föregående inlägg gjorde jag min första återblick på det gångna året, då på Isfisket och Gäddfisket. Idag är det dags för Skärgårdsresor och Havsöringsfisket. Men först vill jag göra ytterligare en åteblick på Gäddfisket, detta var ju också året som min Team Kollega Daniel gick över 10-strecket på gädda. Tagen en gråmulen dag i början av Juni och gäddan vägde 10,1kg. Ni kan läsa mer om den på Daniels sida under nyheter. Tyvärr var jag inte själv med ombord den dagen.
Skärgårdsresor
Viljan var stor att få båten tidigt i sjön, och efter många rek turer fram och tillbaka till hamnen så var äntligen båten klar och isen borta den 17 April.
Nu vankandes det fiske efter Singöfläsk (strömming) Färsk nystekt eller rökt så är det en riktig delikatess. Och dom första stapplande stegen med sommarfötter togs en solig och varm aprildag.
Mitt egna fiske blev sparsamt under våren tyvärr, då jourvecka efter jourvecka avslöste varandra.
Sommaren kom och fisket övergick abborrmete och badturer. Mest minnesvärd är nog Anneli´s fina abborre en tidig augustikväll.
Rospiggen blev engelskspråkig för en kväll då Charlie från USA och min vän Micki klev i båten för lite fiske.När sen Christer från Boden kom ner för några dagars besök kunde ingen ha redigerat vädret och dagen bättre än den vi fick tillsammans i skärgården, en resa fylld av skratt lite vemod och massor av skön nostalgi.
Jag har säkert missat några fina stunder i skärgården i min återblick. Men det var ett ganska bra axplock av vad jag gör där ute tillsammans med min båt, vänner och familj. Samma längtan som jag har till jämtland känner jag för skärgården. Skulle jag, vilket jag många gånger funderat på, flytta upp och bo i jämtland så skulle längtan bli enorm efter havet.
Havsöringsfisket
Havsöringssäongen som jag redan hade startat under november 2008 höll i sig fram till påskhelgen 2009. Jag kan inte annat än konstatera att det blev min bästa säsong någonsin med 17 fångade fiskar varav 13 återfick sin frihet och en av de 17 togs med bara händerna. Bortser vi från den lektrötta öringen som jag fångade instängd i sin lekbäck med händerna så blev säsongens största fisk en silverblank på 3,2kg. Dock tagen under 2008.
14 oktober gick startskotten för årets säsong, kanske lite tidigt men suget var stort.
Lunkan kom på besök i början av november, och tog också med sig Mr Troutlaw. Trots utebliven öring så var det en väldigt trevlig helg som jag hoppas kan återupplevas igen
Lunkan kom på besök i början av november, och tog också med sig Mr Troutlaw. Trots utebliven öring så var det en väldigt trevlig helg som jag hoppas kan återupplevas igen
I skrivande stund så har jag ännu inte lyckats landa någon havsöring, men nytt försök är tänkt till helgen. Alla som håller på med detta fiske vet hur svårt det kan vara ibland och sen helt plötsligt så funkar allt och det hugger lite här och där.
I helgen så går vi in i julmånaden, vi tänder första ljuset i adventsstaken och platsen i frysen gapar fortfarande tom. Kan bli så att jag helt enkelt firar 1;a advent med spöt i handen återigen på jakt efter silver.
Nu återstår bara Flugfisket och Jämtlandsäventyren. Så räkna med att den sista av det tre delarna kommer inom några dagar.
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
tisdag 24 november 2009
Återblick # 1
Visst, det kan tyckas tidigt att påbörja någon form av sammanfattning av den gångna säsongens fisken. Det återstår ju närmare en månad av havsöringsfiske innan vi byter -09 mot -10.
Men jag tänker ändå påbörja detta, för vissa fisken är tyvärr över för i år, och bokslutet kan göras.
Men jag tänker ändå påbörja detta, för vissa fisken är tyvärr över för i år, och bokslutet kan göras.
Tanken är att dela upp detta på några inlägg, med då början idag. Och först ut kommer isfiskesäsongen och gäddfisket. I kommande inlägg så kommer Flugfisket, Jämtlandsresorna, Havsöringsfisket och Skärgårdsresorna att avhandlas.
Isfisket
Vi hade hunnit några månader in på året när jag återigen fick packa min isborr och pimpelspö. Detta hade jag inte gjort på många år, så man kunde se det som en nypremiär. Tillsammans med Mårtensson, Granaten vandrade vi ut på en av alla våra insjöar för lite pimpelfiske. Mycket kul att få damma av dom grejerna. Resultatet blev några abborrar och en liten gädda.
Vi hade hunnit några månader in på året när jag återigen fick packa min isborr och pimpelspö. Detta hade jag inte gjort på många år, så man kunde se det som en nypremiär. Tillsammans med Mårtensson, Granaten vandrade vi ut på en av alla våra insjöar för lite pimpelfiske. Mycket kul att få damma av dom grejerna. Resultatet blev några abborrar och en liten gädda.
I april var suget efter gädda så stort att Fluganberg och jag tog oss till industriland för fiske efter dom gröna.
Team Rospiggen hade ett skralt år tillsammans alla tre. Mycket beroende på mig som var satt att köra var fjärde vecka jour tyvärr. Men den 24;e April gjorde vi ändå premiär fisket i mina vatten. Samma dag kom ett mms från fluganberg som då landade årets största gädda på hela 9,5kg
Maten som serverades när Team Rospiggen gjorde ett fiske i Mattes farvatten gick inte heller den av för hackor, buffén intogs sittandes i mattes båt i en stilla vik en varm kväll. Fluganberg och jag landade 12,5 kg gädda fördelat på två stycken en av resorna.
Jag tog med mig Classe och Perra en kväll för gäddfiske, vilket slutade både dråpligheter och en fin gädda som Perra tog, vilket också är hans nu gällande personliga rekord.
Många roliga, trevliga stunder har det varit tillsammans med goda vänner och så här i gråtrista november är det skönt att kunna se tillbaka på detta och glädjas, men också att vara ödmjukt tacksam för att jag kunnat få vara med om detta. Fiske ÄR bäst live, och att sen få dela det med goda vänner gör bara upplevelsen bättre.
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
fredag 20 november 2009
Jourledig dag till sjöss.
Återigen en jourledig dag. Och det måste sägas, jag behövde verkligen den här dagen, för på jobbet pendlar det mellan kaos och stökigt.
Roslagen har sedan en längre tid legat inbäddat i en grå och trist dimma och regnat har det gjort nästan oavbrutet i 14-dagar.
Denna dagen var inget undantag, utan när klockan ringde för väckning så smattrade regnet mot fönstret. Men med en väntande båttur tillsammans med Matte och Fluganberg så kändes det inte alls lika mörkt och blött som tidigare mornar.
Barnen lämnades i skolan och sen åkte Fluganberg och jag ut för att möta upp Matte i Södersvik.
På dagordningen stod havsöring fram till lunch och sen lite gädda på eftermiddagen.
Dagens Kapten Matte, och är det inte Baren Håkan som vinkar i tredje Fönstret från höger?
Mattes Buster Magnum.
Det gröna är gäddan, det som hänger över relingen i bakgrunden är nog bara skit på linsen ;-)
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
Roslagen har sedan en längre tid legat inbäddat i en grå och trist dimma och regnat har det gjort nästan oavbrutet i 14-dagar.
Denna dagen var inget undantag, utan när klockan ringde för väckning så smattrade regnet mot fönstret. Men med en väntande båttur tillsammans med Matte och Fluganberg så kändes det inte alls lika mörkt och blött som tidigare mornar.
Barnen lämnades i skolan och sen åkte Fluganberg och jag ut för att möta upp Matte i Södersvik.
På dagordningen stod havsöring fram till lunch och sen lite gädda på eftermiddagen.
Dagens Kapten Matte, och är det inte Baren Håkan som vinkar i tredje Fönstret från höger?
Mattes Buster Magnum.Havöringsfisket gick som tidigare gånger, noll och ingenting.
Frågan är om inte det mycket låga vattnet i havet tillsammans med det konstanta lågtrycket gjort öringfiske svårt just nu. Julöringen känns just nu långt bort. Men det är klart, det är ju ett tag kvar än.
Frågan är om inte det mycket låga vattnet i havet tillsammans med det konstanta lågtrycket gjort öringfiske svårt just nu. Julöringen känns just nu långt bort. Men det är klart, det är ju ett tag kvar än.
Matte bjöd på krovgrillning som lunch, och nu tacklade vi om för att ge gäddfisket en chans någon timme innan det började mörkna igen.
Och tyvärr var inte det heller någon succé idag.
Jag tog den första gäddan, eller kallas dom verkligen gädda i den storleken?
Ett smoltifierat gäddyngel var det, obetydligt mycket större än min Zalt Wobbler.
Dagens andra och sista smoltgädda stod Fluganberg för.
Och tyvärr var inte det heller någon succé idag.
Jag tog den första gäddan, eller kallas dom verkligen gädda i den storleken?
Ett smoltifierat gäddyngel var det, obetydligt mycket större än min Zalt Wobbler.
Dagens andra och sista smoltgädda stod Fluganberg för.
Det gröna är gäddan, det som hänger över relingen i bakgrunden är nog bara skit på linsen ;-)Fiskemässigt ingen lyckträff alltså, men det var väldigt skönt att få en bonusdag i skärgården med mycket trevligt sällskap. Tack Matte för en skön dag till sjöss, du anar inte hur skön och välbehövlig den var.
Till sist lite tips om bra läsning.
I en kommentar på ett av mina inlägg tipsar Johan om en riktigt läckerbit till havsöringsfluga.
Gå också in på hans egen blogg och läs mer om hans flugbindning. Kanon fina flugor.
En annan trevlig blogg är "So Fly - Fishybusiness" också den väl värd ett besök.
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
onsdag 18 november 2009
Reklam från Förr
Både jag och Lunkan har ju tidigare skrivit lite om vad vi tycker om människor som "glömmer" sina sopor i naturen.
Kanske har jag funnit anledningen till att en hel generation tycks se det som sin rättighet att lämna kvar diverse fantastiska föremål i vår natur.
Viss reklam tycks fastna i folks medvetande.
Kanske har jag funnit anledningen till att en hel generation tycks se det som sin rättighet att lämna kvar diverse fantastiska föremål i vår natur.
Viss reklam tycks fastna i folks medvetande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)